Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Böra samtliga våra
folkskolesemina-rier förläggas till städerna?
Ofta, nog har den frågan stått för mig, då jag på landsbygden
hört folkskolans undervisning diskuteras. Af de många mer eller
mindre berättigade anmärkningarna mot densamma är det en, som
ständigt återkommer: undervisningen är opraktisk. Denna
anmärkning tror jag ofta är befogad, och utan tvifvel är den i så fall en
mycket svår anmärkning. En opraktisk undervisning, därmed
menas ju den, som ej binder ihop skolans undervisning med det
lef-vande lifvet utanför dess port, ej lockar fram barnens egna
erfarenheter och tillämpar och förklarar dem, ej tar sikte på det arbete,
som med all sannolikhet blifver barnens framtida och visar dem,
hvilken betydelsefull länk i samhället detta utgör, samt ger dem de
bästa förutsättningar för att göra detta arbete väl. Den
undervisning slutligen, som icke ingjuter arbetsglädje. Däraf finnes för litet,
och utan tvifvel är bristen på arbetsglädje en af de förnämsta
orsakerna till den förskräckande stora emigrationen och den lika
bekymmersamma invandringen till städerna. Den, som ej finner glädje
i sitt arbete, tror alltid, att han får det bättre på annat håll.
Bristen på arbetsglädje har nog mångahanda orsaker. En af de
viktigaste är säkerligen en underhaltig utbildning. Ett arbete, som ej
göres väl, skänker aldrig tillfredställelse. Men bristen på
förkunskaper kan i hög grad, i all synnerhet då det gäller praktiskt arbete,
ersättas af intresse. Men för att få intresse för sitt arbete, måste
man tänka högt om det, inse dess betydelse. Detta göra icke våra
landtarbetare, hvarken män eller kvinnor, som regel. Då flyttade
de ej så ofta till städerna eller öfver Atlanten. Men det är en
lifsfråga för vårt folk att äga en duglig landtarbetarestam. Så
gäller det att i tid sända dem män och kvinnor med varma hjärtan
och kloka hufvuden, som kunna lära dem, att »just där i den
föraktade verklighet, där de nu stå, där och icke annorstädes finnes
deras ideal.» Lära dem detta och gifva dem en aning om, hvilken
rik tillfredsställelse arbetet på att uppnå detta ideal är i stånd
att gifva.
Själfskrifna till denna uppgift äro folkskolans lärare och
lärarinnor. Ej att jag menar, att man har rätt, då man lägger skulden
för snart sagdt alla missförhållanden på skolan; samhället i sin
helhet har icke rätt att frånsäga sig ansvaret, och framför allt måste det
minnas, att skolorna alltid gifva, hvad den allmänna opinionen klart
och bestämdt fordrar af dem. Hvilken skolform som liälst kan
fram-älskas. Ej heller menar jag, att folkskolan ensaint kan rå med den
ofvannämnda uppgiften; den släpper sina elever för tidigt. Men en
entusiastisk lärarkår kan göra mycket för att lägga den rätta grunden
och äfven för att drifva samhället att bygga vidare pä den grunden.
Social Tidskrift. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
