Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med protektionismens seger i vårt land vid 1890-talet har en
märkbar ändring försiggått inom näringslifvet. Industrialismen har
vuxit och växer alltfort. Här har börjat en stark invandring från
land till stad och fabriker. Från 1870 till 1900 minskades procenten
af jordbruksarbetarne på landsbygden med 14,41 %, hvaraf nästan
halfva minskningen faller på tiden 1890—1900. Under samma tid
— 1870—1900 — ökades industrien på landsbygden med 12,46 %,
hvaraf nästan jämt hälften faller på tiden 1890—1900. För handel
och hithörande näringar konstateras på landet för samma period
en tillväxt från 2,08 % till 5,45 %. I städerna har industrien vuxit
än mer. För hela landet har jordbruket under denna 30-årsperiod
sjunkit från 71,87 % till 53,67 %, meri industrien ökats från 14,71 %
till 28,90 %, eller nära på dubbelt. Att en sådan utveckling med
folkförflyttningar till städer och fabriker skall öfva inflytande på
brottsligheten torde af det förut sagda vara klart.1
Med 1890-talet böljade ock den fortgående stegringen i
lifs-medelsprisema. 1894 voro markegångsprisema för hvete 7,75, för
råg 6,41, för kom 6,05, för hafre 3,71, allt pr hl. 1904 hade
priset ökats: för hvete med 2,95, för råg 2,36, för korn 1,65 och
för hafre 1,53, allt pr hl. Detta är en betydande prisstegring.
Samtidigt ha visserligen arbetslönerna ökats, men denna ökning
torde — utom för sista tiden — ha kommit ett godt stycke efter
den förra ökningen. Men hyran har höjts, priset på kläder m. m.
likaså och — icke minst viktigt — priset på alkohol. Om jag
ock af allt detta ej anser mig böra draga alltför vidtgående
slutsatser angående brottsligheten, då man bör handskas varligt med
kriminalstatistik, torde jag ej röna gensägelse, om jag håller före,
att allt detta för mången gjort kampen för tillvaron hårdare än
förut samt att dessa sociala och ekonomiska förhållanden förtjäna
uppmärksamhet vid bedömandet af vårt lands nu rådande
brottslig-hetsförhållanden.
Jämföres proportionen mellan straff- och tvångsarbetsfångar med
den fria befolkningens tillväxt, konstateras år 1905 samma procent
som för 1895 eller 35 % pr 100,000 af befolkningen. Detta kunde
ju ej synas oroande, om man ej förmärkte en tendens till ökning
i de straffades antal. En noggrann undersökning har ådagalagt,
att en försämring inträdt bland ungdomen mellan 15—20 år,2 och
detta är det betänkligaste symptomet.
»Att nedbringa återfallssiffran, se där fångvårdsfrågans lösning»,
säger en fransk författare. Hur står det till med denna sak hos oss?
Af de under 1905 nykomna straffångame hade 35,1 % förut
undergått straffarbete. Motsvarande siffra för sista 10-årsperiod en var
33,9 %. Procenten af återfall i tjufnadsbrott i förhållande till alla
1 Emigrationen bör ock nämnas som en faktor, den där minskar
brottsligheten. Den aflägsnar nämligen från landet ej blott goda utan ock
dåliga element och verkar sålunda äfven i viss mån som ett korrektiv
mot brottsligheten. Ar 1903 utvandrade från Sverige 39,525 personer.
2 G. Sundbärg o. a. a., sid. 142.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
