Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller Försynens underverk alla slags olyckshändelser kunde
förhindras under ett års förlopp, och därefter en half million inträffa
på en och samma dag, då skulle säkerligen nationen uppskakas och
Åtgärder vidtagas. Men de döda äro lika döda, de sörjande lika
Ofv«rgifna, de lytta lika lemlästade och hjälplösa, antingen olyckorna
spridas ut öfver årets alla dagar, eller liksom förlusterna i ett stort
fältslag trångas samman på en enda dag.
Det är godt och väl att sätta damm för krigets barbarism.
Är det likväl ej på tiden att vi också ta upp kampen mot fredens
barbariska offerväsen?
När man stiger in i en bekväm järnvägskupé för att anträda
en lustresa genom vårt vidsträckta land, reflekterar man sällan
öfrer, att trefnaden köpts på bekostnad af många andligt och
fysiskt förolyckade existenser. Man spiller icke en tanke på dem
som slitit ut sin kraft, kanske offrat Üf och lem för att medverka
till att föra kulturen fram i ödemarken. Man har redan till och
med glömt bort dem, då järnvägen inviges. Jag minns hvilket
egendomligt intryck det gjorde på mig när Riksgränsbanan invigdes
mad pomp och ståt, under utdelande af ordnar och nådevedermälen,
men utan att ett enda ord fälldes angående de många, som fjärran
från civilisationens skydd och förmåner utfört det svåra och farliga
arbetet. Någon tid förut hade jag nämligen haft tillfälle att
studera i hvilka eländiga, hälsovådliga »bostäder» järnvägens byggare
lefde och huru föga var gjordt för att bereda dem en dräglig
tillvaro.
Man är nu en gång så van att betrakta »rallare» som råa,
lösaktiga sällar, att det förefaller de flesta otroligt, om någon
påstår sig hos dem ha funnit några ädlare känslor. Rallare! Blotta
benämningen tyder ju på oordentlighet. Och när i pressen
förekommer en notis, att en berusad rallare med fickorna fyllda af
spritbuteljer, krut och revolvrar, omhändertagits af polisen, så tror
man genast, att detta är typen för rallarnos oroliga släkte.
För min del skulle jag vilja påstå, att den, som lärt känna
deras lif, har skäl att förvånas öfver den grad af. hyfsning och
ordentlighet, som rallame besitta itrots af de oskäliga förhållanden
hvarunder de lefva.
Hurudana äro då deras lefnadsförhållanden?
Till en början må sägas, att deras bostäder i regel äro
ovärdiga platser för människor. De torflador, som här och där — äfven
vid Riksgränsbanan — förekomma, äro sannskyldiga härdar för
lungsotssmitta, farligare ju äldre de bli. Och där bostäderna
utgöras af gamla timmerlador, eller där de förfärdigats af färskt virke,
Social Tidskrift. oo
Socialt arbete bland ”rallare”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
