Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lagstiftning som bruket af skyddsåtgärder. Redan 1887 bildade
franska industriidkare en förening till förekommande af olycksfall
i arbete och år 1889 hölls en stor utställning af
skyddsanordningar i Tyskland. Nu finnas ett halft dussin större museer för
industriell hygien och säkerhetsåtgärder. För blott någon tid
sedan öppnades det sista dylika i Paris. T. o. m. det socialt
efter-blifna Ryssland har ett dylikt museum. Men den största af alla
världens industristater har på detta område åvägabrakt blott föga
lagstiftning och så godt som ingen organisation.
Med hänsyn härtill är det knappast förvånande, att vi inom
samma arbetsområden (järnvägs- och grufdriftl ha på ett lika antal
arbetare döda eller skadade från två till nio gånger så många som
i Europa.
Detta vill dock ingalunda säga att man i Europa nedbringat
olycksfallen till ett minimum. En undersökning af 15,970
olycksfall i Tyskland gaf vid handen, att 53 proc. däraf hade kunnat
undvikas. Om sålunda på ett gifvet antal arbetare vi hafva dubbelt
så mänga olycksfall som Tyskland, och om vidare mer än hälften
af Tysklands olycksfall kunna förekommas, sä måste det antagas
att mer än tre fjärdedelar af våra vore möjliga att undvika. Om
endast två tredjedelar af våra industriella olycksfall icke äro
nödvändiga, då kräfver vår industri hvarje år lika många onödiga
offer, som de hvilka uppslukades af det rysk-japanska kriget. Hela
världen fordrade upphörandet af detta blodbad, men allmänheten
förblir oberörd af industriens beständiga människoslaktande, ehuru
detta försiggår på vår egen mark och icke på Asiens.
Soldater äro förstörare till yrket; men medlemmame i den
stora industriella här, som förgöres hvarje år i detta land, lida i
produktionens tjänst. De sätta in sitt lif och sin hälsa för att
tjäna allmänheten och civilisationen.
Japan beklagar icke det sista krigets kostnader. De offer som
vår inbördes strid fordrade, voro icke bortkastade. Slafveriets
skamfläck utplånades, och vi vunno ett fritt och enigt rike; priset
var dyrt, men det betalades en gång för alla!
Hvad godt vinnes däremot genom det industriella mördandet?
Det ökar icke hjältenamnens rad, det frambringar inga dådrika
minnen, ägnade att lifva och tända framtida släkten till
fosterländska bragder. Det förlänar sina offer ingen martyrdödens
strålande gloria. Den industriella offerdöden är helt och hållet
förspilld, förspilld kraft, förspilld ångest, förspilldt lif! Och trots att
dessa offer äro lika obehöfliga som lönlösa, så fortgå de likväl
oför-hindradt år från år.
Hur skola vi förklara denna vår blinda likgiltighet. Detta
förstörande af lif och lem försiggår ju icke i mörkret. Utan tvifvel
förbli många olycksfall okända, men det går dock ej en dag utan
att tidningarne upprepa små bedröfliga notiser därom. Kanske
ligger just här orsaken till att de göra så liten verkan på oss. Yi
härdas af detta ändlösa upprepande. Om genom något vishetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
