Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tutionen en katolsk stämpel, lyckades att hastigt vinna terräng
därför. Af de 1,608 dylika anstalter, som nu finnas i landet, äro
sålunda det vida öfvervägande antalet »katolska».
Men låt oss återvända till kongressen, som på morgonen den
23 sept. samlades till högtidligt öppnande i »Politeama Verdi»,
en af det lilla Cremonas stora teatersalonger. På estraden intogs
hedersplatserna af det Internat. förbundets mångårige, nitiske
president mr Wolff, prof. Luzzatti, utrikesministern Tittoni,
borgmästaren i Cremona Ferrarri m. fl. Mr. Wolff är en storväxt jovialisk
man, lika välvillig som hetlefrad, påstås det, med engelsmannens
breda, litet bullrande humor. Kunnig i alla kontinentala språk,
som han dock talar med stark engelsk anstrykning, hälsade han
församlingen välkommen på en blandning af engelska, franska och
italienska. Sedan tackade den lille borgmästaren — tydligen i
hvarje tum genomträngd af stundens vikt och ära — för den heder
som vederfors hans stad. Liksom alla öfriga italienska talare
uttryckte han sig på sitt eget språk. När han slutat, blef det
en förväntansfull rörelse bland publiken, och med ett bröt
bifalls-stormen lös — Luzzatti hade rest sig.
Som en af Italiens störste vältalare har han betecknats, den
en smula fetlagde, lutande gamle mannen med hvita knäfvelborrar
4 la Viktor Emanuel och ungdomligt spelande ögon, som stod där
för att hålla dagens »stora» tal. Och en vältalare är Luzzatti
onekligen, mindre på grund af framförandets rytm och klang —
denna konst har han blott gemensam med flertalet af sina bildade
landsmän — än på grund af innehållets diplomatiskt beräknade
och dock skenbart osökta läggning. Talet rörde sig om
kooperationen, de stora föregångsländernas såväl som Italiens. Om
kongresserna yttrade han, att det ej är förmätet att hoppas, det den
nära bekantskap mellan världens kooperatörer, som de åstadkomma,
skall leda dessa att från blotta utbytet af idéer, gå ett steg längre
och etablera det utbyte af produkter, som Italiens framsynte
konung hade i sikte, då han grundade det internationella
jordbruks-institutet. Han upprullade vidare ett framtidsperspektiv, då »politisk
fred skall framgå som frukten af ekonomisk fred: båda förelöpare
till den sociala freden». Slutligen uppmanade han kooperatörerna
att af socialisterna lära propagandans konst, d. v. s. snarare utge
sig för starkare än svagare än de äro. Sitt valspråk sade han
vara: »Hjälp dig själf, så hjälper dig Gud och staten». Men,
fortsatte han, äfven om andra djärfvare än jag eliminera Gud, eller
åter andra mer anarkistiska eliminera staten, så skall dock i alla
tider det mottot stå fast: Själf hjälp på sammanslutningens grund.
Det blef ännu ett tal, hvilket dock kan betecknas som en
gärd till den traditionella festhumbugen. Ty det gjorde minst
sagdt ett egendomligt intryck att se Tittoni, ministern med den
leende statsmannamasken, mot hvilken just i dagarne de
liberala tidningame slungade de gravaste — ehuru ännu obekräftade —
beskyllningar att i reaktionärt syfte spela under täcke med påfve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
