Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De\9sa tjänstemän hafva till hufvudsaklig uppgift att verkställa
noggrann undersökning i hvarje särskildt mål, innan det kommer
före inför domstolen, att närvara vid domstolssessionerna föt1 att
tillhandagå domaren med råd och upplysningar samt att sedermera
omhändertaga och öfvervaka sådana barn, som däraf anses vara i
behof. Under sessionerna har Lindsey sin plats bakom ett i
rummet befintligt skrifbord af aktningsbringande proportioner, och
framför detta uppställa sig barnen och deras föräldrar samt de
vittnen, som tilläfventyrs skola höras i målet.
Sedan vederbörande »probation officer» redogjort för resultatet
af sin undersökning, vidtager själfva förhöret. Detta ¡ii- icke något
domstolsförhör i vanlig mening utan ett allvarligt samtal mellan
domaren samt barnen och deras föräldrar, hvilket alltigenom
präglas af det största intresse för de små »brottslingarna». Ibland få dessa
■ komma fram till domarens stol, därvid han lägger lianden på deras
1 axel eller, när det är fråga om någon liten förskrämd parfvel,slår armen
om hans hals, »the human touch», och anmodar dem att
förtroendefullt säga honom »hela sanningen och intet annat än sanningen»
(the whole truth and nothing but the trutli). Sanningen kommer nog
också i do flesta fall i dagen under dessa förhör, ofta till stor
öfverraskning för föräldrarna, för hvilka pojkarna berättat en helt
annan historia. Lindseys metod är grundad på förtroende.
Gossarna veta, att de af domaren komma att »behandlas rejält» (get
a square deal), och detta gör, att de icke frukta att för honom
omtala sanningen. Därest anledning finnes att antaga, att någon
gosse icke talat sanning, uppskjutes vanligen målet, och gossen
anmodas infinna sig hos domaren å annan tid för ett privat
samtal. Dessa privata samtal kunna, då fråga är om särskildt svåra
fall, räcka i flera timmar, och gossen släppes icke förr än han
frivilligt lättat sitt samvete med en uppriktig bekännelse.
Det sätt, hvarpå Lindsey handlägger mål angående vanartade
och försummade barn, synes mig verkligen stå idealet bra nära.
Domaren, »pappa staten» om jag så må uttrycka mig, samlar
omkring sig barnen och talar till dem på samma sätt som en god far
skulle tala till sina egna barn, som begått någon förseelse,
föräldrar och anhöriga äro personligen närvarande, och under förhören
stå vederbörande »probation officers» — »domarens öga och öra»
som en amerikansk författare uttrycker sig — rådande och
hjälpande vid hans sida. Det hela har karaktären af ett slags
familjeråd, dår domaren presiderar. Ehuru förhandlingarna försiggå enkelt
och formlöst, hvilar dock öfver desamma en viss högtidlig
stämning, som man icke lätt glömmer.
Lindseys förhållande till pojkarna klargöres bäst genom
anförande af ett exempel. Jag låter här Lindsey själf berätta:
»Unge Harry var ett af de svåraste fall jag haft att göra
med. Jag hade dömt Harry att intagas på
tvångsuppfostringsan-stalten på enträgna uppmaningar af polismyndigheten,
skolföre-ståndaren och gossens egen mor, hvilken senare jag visste vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
