Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liska arbetareföreningar, gesällföreningar, det tyskt-nationella han*
delsbiträdeförbundet samt äfven gruf- och
fabrikstjänstemannaför-bundet. Hirsch-Dunckerföreningame vägrade gå med på denna
kongress, hvars kristligt sociala och konservativa karaktär icke
passade för dessa föreningars frisinnade generalråd. Helt säkert
räknades många af de på kongressen representerade arbetame
dubbelt, men denna var dock en betydelsefull demonstration af
minst en half million icke-socialistiska arbetare.
Kongressen förde, som man torde minnas, ett ganska skarpt
språk icke blott mot socialdemokratien utan äfven för social
reform. Rikskansleren uppvaktades med bestämda kraf på förlänandet
af juridisk personlighet åt yrkesföreningar, utvidgning af
föreningsrätten, upprättandet af arbetskammare med representanter för båda
partema m. fl. fordringar.
Under de fyra år, som sedan dess förgått, har icke ett enda
af dessa önskemål uppfyllts. I fjol försökte regeringen att
genom-drifva ett förslag om förlänande af juridisk personlighet åt
arbe-tames yrkesföreningar, men detta skedde på ett sådant sätt, att
till och med de kristliga arbetame protesterade, och förslaget föll.
I stället för reformer har den kristligt-nationella arbetarevärlden
fått till lifs den bland dem så populära inrikesministern Posadowskys
snöpliga afskedande.
Den andra kongressen som sammanträdde den 20 sistlidne
oktober i Berlin lät också regeringen tydligt förstå hvilka bittra
känslor som besjälade deltagame. Kongressen framträdde med
ännu större anspråk än sin föregångare, då den uppgaf sig
representera öfver en million arbetare, nämligen 320,000 kristliga
fackföreningsmän, 103,000 handelsbiträden, 126,000 evangeliska
arbetare, 15,000 evangeliska gesäller, 310,000 medlemmar af katolska
arbetareföreningen, 16,000 katolska arbeterskor, 75,000 katolska
gesäller. Äfven denna gång ha Hirsch-Duncker-föreningame
af-hållit sig från deltagandet. Den nye inrikesministern v.
Bethmann-Hollwegh har infunnit sig och i ett filosofiskt anförande afgifvit
några föga bindande löften, rikskansleren har vid en ny
uppvaktning förnyat sina för fyra år sedan gifna försäkringar och särskildt
framhållit att han kraftigt skall främja en förbättrad söndagshvila —
en i Tyskland viktig sak, då butikerna här i allmänhet hållas öppna
några timmar äfven under helgdagame.
Alla förhoppningar från konservativt håll att kongressen skulle
verka som sprängkil i arbetarrörelsen visar sig, trots kongressens
äfven denna gång häftiga ord mot socialdemokratien, fullständigt
ogrundade. Den har nämligen kraftigt uttalat sig mot de af
arbets-gifvame omhuldade »gula fackföreningame» och i fråga om social
reform framställt ett för moderata socialister ganska antagligt
nu-tidsprogram. Egentligen visar således denna kongress ganska klart
arbetarnes ekonomiska och sociala solidaritet, medan dess tillkomst
är ett bevis för förefintligheten af en del oarter inom den
socialdemokratiska fackföreningsrörelsen, hvilka med god vilja från
ledames sida skulle kunna bortrensas. Gugtaf Siösteen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
