Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Societå Umanitaria”.
Italiens C. S. A.
Upphofsmannen till den institution, som här skall skildras,
var icke cn man, hvars lif erbjöd något af spännande romantik, det
var allt igenom ett lif i arbete, ett lif, som till slut uppgick och
koncentrerade sig i en idé, i en nästan mystiskt fantastisk bild, som
förföljde och ej lämnade honom ro, en bild som först efter hans
död skulle taga verklig gestalt i »Societå Umanitaria*.
Prospero Moisé Loria föddes 1814 i Mantua af fattiga judiska
föräldrar, och växte upp i ett trångt och osundt »ghetto», omvärfd
af det hån och den ovilja, som, underblåst af det katolska
prästerskapet — och ännu omildrad af en ny tids upplysning — mötte den
judiska befolkningen i de italienska städerna. Från sin tidiga
ungdom ägnade han sig åt köpmansyrket, den enda bana, som
under dessa ofördragsamhetens tider stod öppen för israeliten.
För hans känsliga sinne blef dock den behandling, som mötte hans
folk och hans tro i den lilla bigotta staden snart outhärdlig, och
efter en våldsam sammanstötning mellan judar och kristna beslöt
han, då 30-årig, att lämna Italien. Från Triest, sin första
uppehållsort, lockades han till Egypten, som just vid denna tidpunkt af
Mehemed Ali upplåtits på vid gafvel för europeernas företagsamhet
och förvärfsbegär. Det dröjde ej länge innan Loria genom sin
affär.sskicklighet gjorde sig till herre på trämarknaden i Kairo
och blef vice-konungens ensam-furnissör för järnvägsbyggen. Hans
rikedom växte upp som genom ett trollslag. »Har man väl den
första millionen,» brukade han senare säga, »så komma de andra
af sig själf.» Vid omkring femtio års ålder återvände han till
Italien efter en 20-årig affärsperiod, hvarunder han samlat en
förmögenhet på 10 mill. lire.
Han öfvergaf nu helt och hållet affärslifvet, till livilket blott
nödvändighetens tvång drifvit honom, för att njuta ett
tillbakadraget privatlifs ostörda ro. Hans stränga, nästan spartanska seder,
hans, trots ett mildt och vänligt sinnelag, inbundna och
beherr-skade väsen gaf honom rykte för att vara ett »original». Hans
lefnadssätt blef än enklare efter hustruns död, och den enda lyx,
han satte pris på, var regelbundet återkommande utländska resor.
En outtröttligt verksam natur, kunde han dock icke iinna sig
i en ofruktbar sysslolöshet utan upptogs af tankespekulationer,
grundade, icke på doktrinära och vetenskapliga studier, som han
aldrig hunnit befatta sig med — i hans äfven i öfrigt obetydliga
bibliotek fanns t. ex. ej en enda bok af moderna tänkare eller
socialreformatorer — utan pa det praktiska lifvet, sadant det
utvecklade sig inför hans ögon. Hvart han blickade, såg han sålunda
ett myller af arbetslösa, tiggare, vagabonder — lifvets fallna och
Social Tidtkrt/l. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
