Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slagne. »IIvarför*, brukade han ofta utropa, »hvarför borde ej för
dessa finnas ett »Röda Korset»? Hvarför försöker man icke att
sätta de olyckliga i stånd att resa sig med egen hjälp? Allmosor,
välgörenhet, asyler, tvångsinrättningar — allt detta är nog godt
och väl — men vore det ej bättre att samla alla dessa
»småslantar» i ett enda omfattande hjälpföretag?» Detta enkla
reson-nemang, utgjorde det frö, hvarur Societå Umanitaria växte fram.
Hans plan hade allt från begynnelsen två hörnstenar : »la Casa
di Lavoro» (verkstäder för de tillfälligt arbetslösa) och »L’Ufficio di
Indicazione», (en upplysningsbyrå för hjälpbehöfvande, och ett slags
institution för välgörenhetens
ordnande.) Till dessa två skulle
sedan som komplement fogas andra
företag ägnade att minska
arbetslösheten, såsom yrkesskolor,
arbets-förmedlingsanstalt, produktionsför-eningar etc. Vid 70 års ålder
började Loria att i skrift utlägga
sina planer, och flera brochyrer
sågo dagen, som lian likväl envist
vägrade att utgifva annat än
anonymt. När man bad honom utsätta
sitt namn, sade han: »Detbehöfves
icke, jag framkastar förslag, andra
upptaga dem, och jag skall sedan
medverka vid utförandet.» Detta
yttrades med en anspråkslöshet,
som ansåg han sig vara den
ringaste bland det framtida verkets
befrämjare. Dessa skrifter lades
sedermera till grund för
Umani-tarias verksamhet.
År 1891 erbjöd Loria till staden
Milano en årlig ränta af 5,000 lire, i händelse myndigheterna ville
upprätta ett kommunalt » Casa di Lavoro» — men staden ansåg
förslaget besvärligt och afsade sig anbudet! Efter detta afslag
mognade hos Loria planen att skapa en själfständig förening för
sin dröms förverkligande, och i ett testamente, dateradt den 26
juli 1892, insatte han »en blifvande Societå Umanitaria» till sin
universalarfvinge. För att betrygga föreningens snara tillkomst,
uppställde han det diplomatiska vilkoret, att, om föreningen ej
vore konstituerad innan dec. 1893, skulle arfvet öfvergå på en
uppfostringsanstalt i Turin.
Tre månader därefter afled han plötsligt af lunginflammation,
78 år gammal. På hans enkla grafsten läses följande af honom
själf förestafvade inskrift: Ceneri di P. M, Loria — volle antopsia
e cremazione — u tile usansa — 1814—1892. (P. M. Loria’s aska —
P. M Loria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
