- Project Runeberg -  Social Tidskrift / 1907 /
596

(1901-1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vållandet af allmånfara (ev. med villkor af verkligen inträdd skada
å person eller egendom). Detta både då det är fråga om
skadegörelse genom arbetsinställelse i allmänhet, och då det gäller frågan
om arbetare i allmän tjänst. Bestraffandet af deltagande i
allmänfarlig arbetsinställelse finge därför i alla händelser bli tillämpning
af en allmän princip, ej kriminaliserandet af en enstaka företeelse.
Genom en efter nutida förhållanden lämpad rättslig reglering af själfva
arbetsaftalet uppnår man emellertid de bästa garantierna.

Rörande frågan om arbetsgifvares aftalsbrott ha förfrne påvisat
de grundväsentliga olikheter, som finnas mellan detta och arbetames,
såväl rättsligt som ekonomiskt. Hvarken kriminellt ansvar eller
rätten till fixt skadestånd bör emellertid här stadgas i lag, det
senare bör göras beroende af aftal därom mellan partema.

Efter att i samband med frågan om strafflagens förhållande
till arbetsinställelserna ha redogjort för lagstiftningshistorien i vårt
land på detta område, speciellt rörande den s. k. Åkarpslagen,
anföra förfine, att det icke är utan menlig betydelse för försöket
att genom lag ordna rättsförhållandet mellan arbetsgifvare och
arbetare, om inom strafflagen kvarstår oförändradt ett stadgande,
som af arbetame anses vända sin udd ytterst mot själfva syftet att
vidmakthålla solidaritet bland dem inbördes.

Härefter komma förf:ne öfver till frågan om
fackorganisatio-nemas skadeståndsskyldighet. Då man helt visst icke kan
ifrågasätta dylikt ansvar för andra aftalsbrott än sådana, i hvilka
organisationen själf haft del, är härigenom till en böijan detta medel
att förekomma aftalsbrott redan begränsadt i sin effekt. För dess
tillämpning förutsättes emellertid i alla händelser att fackföreningame
äro juridiska personer, något som förf:ne anse att de äro i vårt land,
för så vidt de utsett styrelser, antagit stadgar o. s. v. Några
principiella betänkligheter mot att i lag förklara fackorganisationema
skadeståndspliktiga för af dem anordnade strejker med aftalsbrott
samt däraf förorsakad förlust för arbetsgifvaren, hysa förf:ne icke.
Men frågan sammanhänger ock med de allmänna grundsatserna för
skadeståndsläran i vårt rättssystem.

Genom att företaga en granskning af de svenska
fackorganisa-tionemas struktur, stadgar och verksamhetssätt i belysning af de
för juridiska personer i s. k. utomobligatoriska rättsförhållanden i
allmänhet inom vår rätt gällande skadeståndsreglerna komma förfrne
till det viktiga resultatet, att denna fackorganisationernas verksamhet
i de flesta fall icke kan för dem föranleda någon laglig
skadeståndsskyldighet gentemot arbetsgifvame. Den under de senaste årens
offentliga diskussion angående detta ämne ofta uttalade åsikten, att
redan genom »fackorganisationernas legalisering» arbetsaftalsbrotten
skulle i stor utsträckning förekommas, betecknas därför såsom
förhastad. Emellertid betona förfrne också, att praxis här lätt kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 4 15:56:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soctids/1907/0604.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free