Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänkas komma att gå i annan riktning, och att framtiden kan komma
att uppvisa domar, som för fackföreningames vidkommande gå längre
än som med nu gällande allmänna rättsgrundsatser är förenligt. Vill
man ej öfverlämna frågans utveckling åt praxis, utan genom tydligare
lagstiftning fastslå den gällande rätten eller ock utsträcka
skade-ståndsplikten i allmänhet, så gäller det i senare fallet att under inga
förhållanden behandla fackföreningame strängare än andra juridiska
personer. Frågan om dessa föreningar, såsom i England enligt
1906 års lag, i stället böra privilegieras, ställa förf:ne inför det
profvet, om nya allmänna skadeståndsregler skulle hindra dem att
fylla sin uppgift, något som emellertid ej kan bedömas, förrän
gränserna för den allmänna skadeståndsskyldigheten uppdragits.
För samtliga de skyddsmedel mot arbetsaftalsbrott, hvilka förf:ne
sålunda undersökt, finna de det vara utmärkande, att de antingen
ej stått i något organiskt sammanhang med arbetsaftalet eller ock
hvilat på en uppfattning af dess rättsliga natur, livilken ej längre
motsvarar de faktiska förhållandena. Däri låge emellertid en
bestämd fingervisning att i främsta rummet söka förebygga
aftals-brott genom en naturlig utveckling af arbetsaftalets eget innehåll
samt en efter nutida förhållanden lämpad anordning af sättet
och formerna för dess ingående.
Härmed ha förf:ne uttalat själfva hufvudsatsen i sin
uppfattning och komma därmed in på frågan om kollektiv af talet och dess
rättsliga reglering. Innan de ingå därpå, lämna de en ganska
uttömmande historik rörande de förslag som inom riksdagen och i
föregående betänkanden framkommit i frågan om arbetsaftalet och
hvad därtill hörer.
Af denna redogörelse framgår också, att ej blott från
arbetar-nes utan äfven från arbetsgifvames sida numera ganska allmänt
erkännes, att det kollektiva aftalet erbjuder de mest betryggande
former för ordnandet af deras inbördes rättsförhållande.
Lagstiftningen härom komme ej att införa någon ny princip utan blott att
gifva rättslig stadga åt en redan med stor utbredning hos pss
förekommande företeelse, kollektivaftalet, som dessutom spelar den roll
i folkhushållningen, att lagstiftningen ej längre kan dröja att
behandla den.
Vid analysen af kollektivaftalets (tariffaftalets) rättsliga natur
utesluta förf:ne först en del närstående företeelser. Den viktigaste
distinktionen här är den, att det kollektiva aftalet icke är något
arbetsaftal. Ej heller är det ett förberedande arbetsaftal; ej heller
en förlikning, fastän ofta resultatet af en sådan; vidare ej heller
en arbetsordning, emedan denna är en ensidig viljeakt af7
arbets-gifvaren, slutligen ej heller en koalition, som däremot är en
förutsättning för kollektivaftalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
