Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den rättsliga innebörden af kollektivaftalet fastslås positivt i
dess allmänt vedertagna form af en öfverenskommelse (i hvilken
åtminstone den ena kontrahenten, arbetaresidan, måste utgöra en
flerhet), som fastställer vissa normer rörande löne- och
arbetsvillkoren, hvilka skola lända till efterrättelse vid framtida arbetsaftal
mellan enskilda arbetsgifvare och arbetare.
Rörande kollektivaftalets innehåll finnes rättsligt sedt inga
andra gränser än de allmänna gränser för aftalsfriheten, som lag
och moral uppdraga. De väsentliga bestämmelserna i dessa aftal
äro emellertid de, som röra arbetsvillkoren.
Kollektivaftalet är generaliserande och gäller ej några i aftalet
individuellt bestämda kontrahenter å arbetaresidan, och icke heller
på arbetsgifvarsidan, om kontrahenten här varit en organisation,
såsom numera blir allt mera vanligt.
Förf:ne göra gällande den åsikten, att de sammanslutningar,
som med laga verkan skola kunna ingå kollektivaftal, icke med
nödvändighet måste vara juridiska personer. Med hänsyn till den
ännu pågående diskussionen om kollektivaftalets rätta juridiska
konstruktion och det sålunda ännu icke klarlagda inbördes
inflytandet mellan denna fråga och frågan om organisationernas
rättsliga ställning anse förf:ne det vara mest välbetänkt att lämna
teorierna åt sitt värde och i stället söka gifva lagstiftningens stöd
åt de former, i hvilka kollektivaftalet hittills utvecklat sig och för
närvarande ingås. Här ha vi åter en af kärnpunkterna i
framställningen. Deras yrkande går här ut på, att regleringen af
kollektivaftalet upptages som en själfständig lagstiftningsuppgift
oberoende af frågan om fackorganisationernas rättsliga ställning.
Rörande kollektivaftalets rättsverkan betrakta förf:ne såsom
en hörnsten i en blifvande lagstiftning ett uttryckligt stadgande
därom, att, därest arbetsaftal mellan personer, hvilka äro skyldiga
att ställa sig kollektivaftalet till efterrättelse, innehålla utfästelser,
som strida mot kollektivaftalet, dessa utfästelser sakna giltighet
och i stället kollektivaftalets motsvarande bestämmelser lända till
efterrättelse.
Genom detta stadgande skulle kollektivaftalet få sitt
hufvud-sakliga rättsskydd mot aftalsbrott.
Att ålägga fackorganisationerna skadeståndsplikt för
medlem-marnes arbetsaftalsbrott skulle strida mot rättssystemet i det hela.
Annorlunda ställer det sig visserligen i de fall, då
fackorganisationen själf varit delaktig i kontraktsbrytande arbetsinställelse. Men
ur socialpolitisk synpunkt borde med afseende härpå dels bemärkas
de organiserade arbetames häftiga motstånd mot sådant ansvar,
dels också sannolikheten af, att äfven arbetsgivareorganisationerna
mer och mer skola finna en sådan bestämmelse hinderlig för sin
handlingsfrihet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
