Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
priser icke äro bara sex och sju, utan äfven både åtta och nio
gånger billigare än motsvarande i Berlin. Närmare centrum
förskjuta sig naturligtvis förhållandena något mera till Berlins fördel,
en tomt vid t. ex. Königsstrasse i Berlin (ungefär jämförlig med
Malmskillnadsgatan i Stockholm) är endast 3 å 4 gånger så dyr
som en motsvarande i London. Och väljer man en tomt på 600
kvm. i ett af de bästa bostadskvarteren, Regents Park i London
och Kurfflrstendamm i Berlin, blir den årliga kostnaden
respektive 504 och 2,484 kronor. I Stockholm är motsvarande siffra icke
mindre ån 2,640 kronor, äfven om man endast beräknar ett pris
af 10 kr. pr kvft., h vilket väl knappast förekommer vid Karla vägen
eller i angränsande villakvarter. Och vid alla dessa jämförelser
bör man därtill erinra sig, att Londons kommunikationer, särskildt
de egentliga förstadsbanoma, som vid jordvärdebildningen framför
allt komma i fråga, äro mycket mera utvecklade än Berlins —
för att icke tala om Stockholms.
Med ett ord, London har på det stora hela normala jordpris.
I centrum stiger jordräntan till den höjd, som verkligen betingas
af den oerhörda befolkningen och den oerhörda trafiken, medan
den däremot utåt periferien så småningom sjunker nedåt den rena
jordbruksräntans nivå. Detta gradvisa fallande motsvaras af en
gradvis förändring af husens karaktär, först affärshus och äfven —
icke att förglömma! — hyreskaserner, till hvilka jag senare
återkommer, därpå enfamiljs-bostadshus, slutligen de »egna hemmen»
med en ofta icke så liten trädgård. I London sker alltså stegringen
inifrån utåt, på det sätt som A. Weber på ett skarpsinnigt sätt
sökt uppvisa vara det normala — tyvärr motsäges hans argument på
det kraftigaste af förhållandena i Tysklands största stad, medan
däremot — af skäl dem han ej uppmärksammat — London kunnat
tjäna hans teori som det bästa exemplet. I Berlin går nämligen
stegringen den motsatta vägen, utifrån inåt, såsom Paul Yoigt
och Eberstadt öfvertygande visat. Under den oinskränkta
äganderätt, som här råder, stiger jordpriset i ett slag från tobaksåkenis
till hyreskasemtomtens nivå, spekulationen har här makt att
förverkliga jordens monopoltendenser, och bestämmande vid
prisbildningen blir icke marknadens lägsta utan dess högsta pris.
Lon-donbon bor sålunda dels billigare än berlinaren, dels och framför
allt, rymligare och bättre. Och ändå förblir jordpriset för honom
en underordnad fråga; enligt af Pohlman uppgjorda beräkningar,
livarvid äfven tagits hänsyn till Berlins högre byggnadspriser,
ställer sig husets värde i förhållande till tomtens i Berlins som 1 till
l1/,, i London som 2V3 till 1.
Och ändå förefaller det vid första blicken, som om London
skulle ha rent af enastående förutsättningar till monopolistiskt
utvecklade jordpris; */4 af Londons hus stå på en jord, som äges af
kronan och två adelsmän! Enligt Pohlmans mening ligger tvärtom
just häri orsaken till de låga jordprisen. Ty denna jord är af
fideikommissnatur, får icke afyttras; det naturliga sättet att till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
