Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
Efter detta försök med någon begreppsbestämning till nödtorft
kan man övergå till organisationsfrågan.
Vad då först måste fordras är obestridligen, att de nutida
strävandena, som röra sig kring fattigdomens problem, hava någon
hemort och en fristad inom statsförvaltningen, där man tar vänligt
hand om dem samt har plikt och tid att under ansvar och på ett
enhetligt sätt föra dess talan.
Att åter sammanföra alla dylika frågor till ett departement
eller imder en enda särskild byrå endast därför, att man benämner
dem gemensamt för sociala, kan knappast vara lämpligt eller ens
möjligt. Ämnena äro till innehållet av olika natur och måste därför
till avsevärd del så att säga decentraliseras på de olika
departement, till vilka de var för sig rätteligen höra. Detta hindrar ej
att vissa grupper av dem, såsom ock blivit påyrkat, till stor fördel
kunna sammanföras under ett särskilt departement eller handläggas
i en särskild byrå.
För närvarande finns det dock ett departement, inom vilket
ifrågavarajide spörsmål hota att på ett obehörigt sätt centraliseras.
Detta är justitiedepartementet. I samma mån, som den sociala
lagstiftningen allt mer kommer in på det författningsenliga
civil-lagsområdet, blir den bunden vid detta departement. Lagar, som
anses kunna tillhöra andra departement, äro ej många. De flesta
av dem komma på civildepartementet, till vilket enligt 1900 års
departementsstadga höra lagar om försäkrings- och sjukkasseväsendet
»ävensom andra sociala frågor». Vad detta tillägg omfattar, vet
man icke. I tillämpningen avser det ganska litet.
Detta inverkar mycket menligt på ifrågavarande
lagstiftningsarbete. Ämnenas verkliga målsmän inom statsförvaltningen stå ej
med sitt större ansvar bakom dessa lagar. Justitieministern och
hans underlydande, som fått dem sig påtvingade av formella skäl,
ta lätt saken mera formellt och göra de juridiska synpunkterna till
huvudsak. Trängseln mellan ämnena omöjliggör även för den bästa
vilja att egna frågorna en ingående och snabb handläggning. De
sociala ärendena äventyra med andra ord att inom
justitiedepartementet bliva synnerligen styffaderligt behandlade. Jag har
anledning tro, att vederbörande själva icke stå alldeles främmande för
denna uppfattning åtminstone ur den växande och för departementet
främmande arbetsbördans synpunkt.
Det första, som måste åtgöras i saken, är således att lösa
dessa frågor från sitt främlingskap inom justitiedepartementet och
laga, att de inom förvaltningen bliva företrädda av vederbörliga
ansvariga målsmän.
Vad härefter angår ärendenas förberedande behandling på sina
rätta ställen, plägar denna verkställas antingen av departementets
egna tjänstemän eller genom särskilda personer, vilka tillkallas för
att, såsom det heter, biträda inom departementet med visst ärendes
beredning eller ock genom en särskilt förordnad kommitté. Justi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
