Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
Belysande är det motiv, varmed jag förut en gäng hörde tanken
om en social lagberedning framföras. Med anledning av ansatserna
inom norrlandskommittén att söka gå åtminstone i någon liten mån
till roten av det onda yttrade en för sådana vägar obenägen person,
att dylika sociala frågor borde beredas ej av riksdagsmän och parter
i frågan utan av en lagberedning sammansatt av »opartiska»
yrkesjurister.
I den ifrågasatta lagberedningen skulle emellertid utom den
juridiska fackkunskapen även samhällsvetenskapen bliva
representerad. Därom är ej annat än gott att säga. Sådana representanter
äro dock svåra att finna och om dem kan liksom om de
rättskunnige sägas, att icke heller de på grund av sitt yrke representera
livet självt. De tillföra visserligen arbetet en gagnelig systematik
och ett värdefullt kunskapsmaterial. I det sociala åter kan det
lätt inträffa, att de företräda i lyckligaste fall sin vetenskapliga
skola med dess förtjänster och fel men ytterst ingenting annat än
sin egen låt vara omedvetna klass-synpunkt på saken.
Förslagsställaren har emellertid själv en känsla av, att den
sålunda sammansatta lagberedningen dessutom behöver tillföras
»kontakt med det praktiska livet».
Detta skulle fyllas genom bisittare, som för varje särskild fråga
tillkallades, eller medelst sakkunnige personer, som anmodades uttala
en mening om uppgjorda förberedande förslag. I båda fallen måste
dessa personer äventyra att få intaga en mycket underordnad roll.
De äro ju också tillkallade därför, att de anses äga en viss ensidig
kunskap i ett visst ämne, under det beredningens fasta ledamöter
förutsättas hava ett mångsidigt förstånd i alla saker, som kunna
hånskjutas till kommittén. Detta blir icke jämt spel.
Själva valet av bisittare kommer också enligt sakens natur
merendels att bliva en privat angelägenhet för beredningens
medlemmar. Man kan vara övertygad om att, såsom det oftast plägar ske,
även här ej gärna kommer att släppas in annat än någorlunda ofarliga
personer, som antagas i ämnets allmänt mänskliga del intaga enahanda
ståndpunkt, som beredningens verkliga medlemmar. Vad särskilt
angår inkallandet av tillfälliga sakkunniga för att flyktigt yttra sig om
redan uppgjorda förslag, så blir detta väl företrädesvis ett
dekorativt moment i beredningens arbete, en artig hänvändelse efter
rangordning till en del dignitärer, uppblandad understundom med
någon diplomatisk uträkning att på förhand vid förslaget binda
åtskilliga personer, som kunna äga inflytande vid frågans avgörande
titan att ens behöva ha satt sig in i densamma.
Man kan nu invända, att det står vederbörande minister öppet
att taga ledningen av arbetet. Förslagsställaren framhåller ock
detta samt tillägger, att regeringen kan alltid genom
personombyten göra sin mening gällande.
Att en minister vet vad han vill och kraftigt leder arbetet
inom sitt departement, är onekligen en mycket viktig sak. Vi
erkänna också alla, att just förslagsställaren gav löftesrika ansatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
