Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
I själva verket sammanhänger denna på det närmaste just
med kvinnoskyddslagstiftningens problem. Dels äro hemarbetarne
ju oftast kvinnor och dels låter det sig verkligen genom utländsk
erfarenhet påvisas, att förbättrat skydd för fabri ksarbetande
kvinnor ökat hemarbeterskornas antal. Därför kan aldrig frågan oin
lagstadgat skydd för arbetande kvinnor betraktas såsom
tillfredsställande löst eller genomarbetad, innan man funnit någon utväg
att draga med hemarbetet inom skyddets ram. Man skall måhända
en dag finna, att här ligger hela frågans kärna, ej blott därför, att
den är svårtillgängligast för en praktisk lösning på
skyddslagstiftningens nuvarande allmänna ståndpunkt, utan även därför, att man
icke har någon riktig glädje av allt det andra, innan man också
gjort det bättre för de arbeterskor, som ha den sämsta lönen och
den längsta arbetstiden, men den minsta kraften att förbättra sina
viUkor- M. Marcus.
Våra museer och folkbildningsarbetet.
Museerna hava tre stora uppgifter, den första är att bevara
föremål till efterkommande, för vilka de skola tälja om fordna
tiders natur, konst, kultur etc., den andra är att tillhandahålla
for-skarne material för deras studier och sålunda vara en synnerligen
viktig faktor i vetenskapens tjänst, den tredje är att för den stora
allmänheten vara en källa till bildning och glädje. Det är också
många skatter, som hopas och hopats i våra museer, det är också
mycket av dessa, som legat till material för utomordentligt viktiga
forskningar, utförda av svenska män. Mycket har också gjorts
särskilt på Statens Historiska museum, Nordiska museet och Skansen
för att våra museer skola gagna och glädja allmänheten.
Borde dock icke ännu mera kunna göras? Är icke den insats
vara museer göra i folkbildningsarbetet mindre än den kunde bliva?
Samarbeta våra museer med våra skolor, så mycket som vore
önskvärt? Göres det något för att museerna i de stora städerna, särskilt i
Stockholm, skola komma landsbygden till godo? Hava de flesta
besökarne på museerna den avsedda behållningen av sina besök där?
Lida våra museer inte i regel av ett stort fel, nämligen att allt
för mycket vilja skryta av sina skatter, sin fullständighet och detta,
sä att man, om man ej är fackman, lätt tröttas av massor av
föremål och icke förstår att skilja det väsentliga från det oväsentliga?
Min uppgift här är att försöka i någon mån besvara dessa
viktiga frågor, och framhålla några synpunkter, som synes mjg
förtjäna att diskuteras även utom museikretsar. För dessa sistnämnda
innehåller följande knappast något nytt. Åtskilligt synes nog
många museimän oriktigt och kommer sålunda kanske att bemötas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
