Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
några detaljer med ömsesidiga medgivanden utjämnades. Tre dagar
efter det rörelsen syntes hava nått en punkt, på vilken det tycktes
nästan omöjligt undvika en arbetskonflikt, direkt berörande en
halv miljon arbetare och indirekt orsakande hela samhället
oberäknelig skada, var tvisten löst. Trycket från den allmänna opinionen,
omsatt i statsmaktens kloka ingripande och de tvistandes ledares
ansvarskänsla hade avväijt olyckan.
Men icke nog därmed. Icke nog med att den fred, som slöts,
gav vad som icke längre kunde undvaras, medel för den halva
miljonen arbetande under järnvägsbolagen att vara medbestämmande
i frågor om arbetslön och arbetsvilkor, utan ur denna lösning
framkom såsom den kanske värdefullaste frukten, genomförandet av
principen om tvångsskiljedom. Detta, som nu kom till på köpet
tidigare än det med naturnödvändighet måste såsom avslutning
på en serie instanser för biläggning av arbetstvister, har med rätta
betecknats som en märkessten i Storbritanniens industriella historia.
Överenskommelsen föreskriver i huvudlinjer följande: En
för-likningsnämnd tillsättes vid varje järnväg för att behandla frågor
om arbetslön och arbetsvilkor. Arbetare och arbetsgivare
representeras lika däri. Personalen grupperas i sektioner efter arbetets
art; varje sektion väljer ombud, och ombuden för varje grupp bilda
personalens sida av ett sektionsråd; de sammanträffa vid behov
med bolagets ombud och behandla arbets- och lönevilkor i den
sektionen. Över dessa sektions- och förlikningsnämnder står en central
nämnd på liknande sätt sammansatt av ombud från bolaget och ombud
från sektionsnämndernas personalombud. När en sektionsnämnd icke
kan komma överens, hänskjutes ärendet till centralnämnden. Ifall icke
häller denna kan åstadkomma en överenskommelse eller ifall
antingen direktörerna eller personalen icke verkställa nämdens
beslut, går ärendet till en skiljedomare, som utses genom
överenskommelse mellan parterna eller, om sådant icke kan träffas, av
underhusets talman och en av högsta domstolens medlemmar.
Hans beslut år utan vidare bindande för alla parter.
Detta är i huvudsak det märkliga avtalets innehåll. Yid sidan
därom träffades överenskommelse om en mängd detaljer i detta
förlikningsmaskineri, däribland den, att två månader lämnas för
bolagen att med de medel, som hittills använts, höra personalens
framställningar och besluta om dem. Efter två månader går
ärendet till sektionsnämnderna.
Överenskommelsen är en kompromiss, i vilken
ytterlighetssynpunkterna fått ge vika. Personalen får icke direkt sin
fack-organisation godkänd som mellanhand; den finnes icke nämnd, och
i förlikningsråden kunna endast vid järnvägarne tjänstgörande
deltaga. Men personalen får i verkligheten sin representation,
lik-ställig med bolagsstyrelsens, och dessutom står det personalen fritt
att i högsta instansen inför skiljedomaren låta sig föseträdas av
sin organisations ledare. Järnvägsbolagen ha formellt hävdat sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
