Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
det och följa det upp till mannaålderns utveckling, det är först
därigenom, som hon lär sig inse moderskapets verkliga betydelse.
Detta arbete och denna omsorg måste verka förädlande på den
ogifta modern, måste lära henne inse, att det icke är en likgiltig
sak att föda barn till världen. Den moder, som så är bunden
vid sitt barn, ger icke så lätt bort sig en annan gång. Och
de unga ogifta kvinnor, som se sina kamrater, vilka begått
»felsteg», för alltid bundna vid det levande beviset för vad som
skett, skola säkerligen väckas till eftertanke. Säkerligen skall
detta exempel verka bättre än det nu vanliga förhållandet, att de
unga kvinnorna visserligen veta, att den ena och den andra
kamraten haft barn, men icke kunna se, att dessas liv därför råkat i
andra fåror, blivit mera bundet och allvarligt än förut, utan snarare
tvärtom. Från sedlighetens synpunkt kan det således åtminstone
icke verka sämre, om den ogifta modern och hennes barn för alltid
få vara bundna vid varandra. Framför allt kan väl ej ens den
mest förstockade sedlighetsivrare tro, att samhällets massmord på
de oskyldiga »oäkta» barnen kan främja den verkliga sedligheten.
Härför fordras helt andra medel: bättre uppfostran, större
kunskaper, intimare och förtroligare sammanlevnad mellan barn och
föräldrar o. s. v.
Bland det mest upprörande i frågan om de ogifta kvinnornas
och de oäkta barnens förhållande är den lätthet, med vilken
barnafadern kan undandraga sig och i regeln också (ofta genom en
svekfull rymning, exempelvis till Amerika) undandrager sig plikten
att bidraga till moderns och barnets underhåll. Här ser man
tydligare än eljes, att samhällets lagar äro stiftade av endast män,
och att de ofta äro stiftade av männen mot kvinnorna.
Att den ogifta modern, i saknad av stöd av barnafadern, vars
enda tillgivenhet ofta är ägnad brännvinet och ölet, och i övrigt
överlämnad åt sig själv, i de ojämförligt flesta fall måste ackordera
ut barnet för att försörja detsamma och sig själv, är tydligt. Men
även i de flesta fall där modern söker och får understöd genom
den offentliga fattigvården eller den enskilda välgörenheten, gives
hjälpen med ytterst få undantag (bland dessa glädjande undantag
bör här särskilt nämnas Småbarnshemmet i Stockholm) i sådan form
eller rent av under det tydligt fastställda vilkoret, att modern
måste för alltid och fullständigt skiljas från sitt barn. Huru
mången mor ser ej med gråt och förtvivlan den stund komma, då
hennes barn vid några få månaders ålder skickas ut ifrån den
inrättning, där hon och barnet en allt för kort tid fått tillhöra
varandra. Men ingen uppröres, ingen känner medlidande, det är
ju ej ett fågelbo, som plundras.
Hur länge skall sambandet mellan mor och barn bibehållas?
Naturligtvis under hela deras liv. Modern är i regeln barnets
oersättliga hjälp och vårdarinna; barnet skall vara moderns vårdare
och stöd, då hennes sjukdoms och ålderdoms dagar börja.
Minimifordran måste vara, att barnet under vanliga omständiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
