Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
känsla och energi. Allmoseutdelningen är säkerligen icke det rätta
sättet att hjälpa. Den bästa hjälpen är den som hjälper den
nöd-stälda att hjälpa sig själv.
Men att den enskilda välgörenheten, staten och kommunen icke
skulle alls ingripa härvid, vore fin mera oriktigt. Det är här fråga om
att tillvarataga, utveckla, rätt leda och draga nytta av en av
människonaturens starkaste krafter, moderskärleken, det gäller här ett
samhällsintresse av första rang. Här böra samhällets bästa och
ädlaste frivilliga krafter medverka. Här har äfven det offentliga
skyldighet att ingripa och detta redan därför, att samhället
därigenom får en ej motsägbar medbestämmanderätt, då det gäller
den kommande generationens utveckling.
Det sagda visar, att den offentliga och enskilda välgörenheten
har fullt fog och skyldighet att ingripa. Men denna skyldighet
blir ännu mer klar, om vi finna, att den tredje vägen, självhjälpens
genom något slag av moderskapsförsäkringskassor, ännu på långa
tider ej, eller åtminstone ej ensam kan leda till målet.
För närvarande äro omkr. 500,000 personer inskrivna i
sjukkassor. Dessa sjukkassor skulle, om kommun och stat bidroge med
en del av utgifterna, lätt kunna utvidgas så, att de även upptoge
moderskapsförsäkring inom sitt verksamhetsområde. Och att en
sådan utvidning snart må ske, är ett berättigat Önskemål. Men
därmed vore dock icke så mycket vunnet för de olyckligast stälda
mödrarna. De i sjukkassor för närvarande inskrivna personerna
tillhöra nämligen ej de i ekonomiskt hänseende sämst lottade
samhällsklasserna. Till sjukkassorna höra huvudsakligen industriarbetare
och industriarbeterskor, som genom organisation och sammanhållning
tillkämpat sig något så när drägliga levnadsvilkor, dit höra
hantverkare, lägre tjänstemän o. s. v. De ekonomiskt sämst lottade
klasserna, tjänarinnor, drängar, jordbruksarbetare, skogsarbetare,
sömmerskor, lägre handelsbiträden o. s. v. tillhöra endast i ringa
utsträckning dessa kassor och särskilt gäller detta kvinnorna.
Att dessa klent betalda personer inom rimlig tid skulle förmå
att med egna krafter uppehålla sjuk- och moderskyddskassor är ej
antagligt. Med enbart självhjälp kunna väl dessa befolkningslager,
där dagsförtjänsten ofta icke räcker mer än till de oundgängligaste
behoven, knappast hålla sig uppe vid sådana tillfällen som sjukdom,
och än mindre kunna de därjämte ensamma fullgöra de ovan antydda
kraven på en riktig barnavård.
Intet av de antydda tre medlen, enskild välgörenhet, understöd
av stat resp. kommun, eller sjuk- och moderskyddskassor genom
egna bidrag synes sålunda böra eller kunna ensamt användas. En
kombination av alla tre medlen kan dock säkerligen leda till frågans
lösning på lämpligt sätt och inom överskådlig tid. Vid Svenska
Fattigvårdsförbundets kurs i fattigvård och barnavård i
Stockholm den 7—12 januari 1908 framlade jag följande plan. Genom
enskilt initiativ och enskild välgörenhet bildas ett centralförbund
för barnavård och moderskydd. Eventuellt ingår detta förbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
