Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Fördomen mot den ogifta modern, i andra fall hennes oförmåga
och i åter andra fall hennes ovilja att fullgöra sin plikter som mor
torde nog stundom utgöra ett ganska avsevärt hinder för den nya
principens tillämpning. Men dessa hinder äro väl i stort sett
skäligen ringa mot det viktigaste hindret, som gäller både den
gifta och ogifta modern och som är den ekonomiska frågan. En
mor, som under 9 månader skall amma sitt barn, är under denna
tid i allmänhet oförmögen att bidraga till sitt uppehälle. Hon
måste således understödjas under hela denna tid, men dessutom
ock under åtminstone en månad före förlossningen, således
sammanlagt under 10 månader d. v. s. 300 dagar. Enligt 5-årig erfarenhet
från Småbarnshemmet i Stockholm torde man kunna sätta det
nödvändiga understödsbeloppet till 1 krona per dag. En fattig mor
skulle således behöva 300 kronor för att kunna helt egna sig åt
sitt barn under hela digivningsperioden.
Huru många fattiga mödrar finnes det då i Sverige? Därpå
kan man dess värre ej lämna något tillförlitligt svar, alldenstund
vi sakna en förmögenhetsstatistik. Man kan således ej med
säkerhet beräkna totalsumman av utgifterna för ett effektivt moderskydd.
Möjligen kan man på omvägar nå till en sannolikhetsberäkning.
För egen del har jag tänkt mig möjligheten att härför skulle kunna
användas den av den officiella statistiken lämnade uppgiften, att
80,000 barn under 15 år direkt eller indirekt understödjas av
fattigvården (1905). Beräknar man med tillhjälp av denna siffra samt
numrären för hela åldersgruppen 0—15 år och rikssiffrorna för hela
antalet årligen levande födda barn, hur många av de årligen födda
barnen, vilka direkt eller indirekt understödjas och falla fattigvården
till last, kommer man, med ytterligare hänsynstagande till den
högre dödlighetssiffran bland oäkta barn, fram till ett tal av
omkring 8,000. Öka detta till 10,000 och man har måhända funnit
en aproximativt riktig siffra för bedömandet av årliga antalet
barnaföderskor, som befinna sig i största nöd. Med säkerhet kan
man också antaga, att ytterligare 10,000 barnaföderskor äro så
fattiga, att de icke utan understöd kunna egna sig åt vården av
sina späda barn. 20,000 barnaföderskor skulle således behöva det
här ifrågasatta understödet av 300 kr. 100 kronor torde säkert
vara att påräkna från barnafadern, om lagarna ändras i
överensstämmelse med enklaste rättvisa och om tvångsarbete för försumlig
försörjningspliktig införes. Återstår en utgift av 200 kronor för
varje mor eller för 20,000 mödrar sammanlagt 4,000,000 kronor.
Huru skola dess medel anskaffas? Bör det ske genom enskild
välgörenhet, genom bidrag från stat och kommun eller genom
självhjälp förmedelst kassor analoga med sjukkassorna. Ingendera av
dessa tre vägar synes mig vara att ensamt förorda eller möjlig att
anlita.
Att den enskilda välgörenheten, resp. staten eller kommunen
skulle ensamma träda emellan, torde icke vara lämpligt redan
därför, att ständiga gåvor äro ägnade att förslappa människornas plikt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
