Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
»egna» handlingar göra sina intressen gällande. Rättskapacitet
kan således strängt taget icke sägas tillkomma juridiska personer,
då dessa alltid uppträda genom ombud, utan endast fysiska personer
och vanligen endast myndiga sådana. I allt fall har begreppet
juridisk person avseende på råttsubjektiviteten och icke på
rättskapaciteten.
Med avseende på de förutsättningar, vilka måste vara för handen
för att en juridisk person skall anses föreligga, hava olika åsikter
gjort sig gällande såväl i doktrinen som i lagstiftningen. Ense är
man om, att dylika sammanslutningar måste äga en inre
organisation av viss fullständighet; dessutom anse en del rättslärde, att en
viss sanktion också fordras, under det att andra uppgiva detta villkor.
En dylik sanktion kan givas för varje särskilt fall, men tillräckligt
är att en sammanslutning av viss beskaffenhet en gång för alla blivit
erkänd genom lag eller författning t. ex. de svenska lands- och
statkommunerna; dessa äro alla sanktionerade genom kommunallagarne.
Enligt 1895 års lag om registrerade föreningar för ekonomisk
verksamhet föreligger likaledes en sådan sanktion av dessa föreningars
rättssubjektivitet, för såvitt de blivit registrerade, eller såsom man
kanhända kan säga: sanktionen vinnes genom registreringen. För
att i korthet klargöra skillnaden mellan en sammanslutning med
och en sådan utan rättssubjektivitet, så tror jag densamma ses bäst,
om man säger, att avtal mellan en sammanslutning utan
rättssubjektivitet och utomstående tredje man icke juridiskt binder
sammanslutningen såsom sådan utan endast de handlande personerna, och
för det fall att alla medlemmarne skulle gemensamt uppträda, så
är det ändock endast dessa personer, vare sig de kvarstå eller utgå
ur sammanslutningen eller nya medlemmar inträda, som äro bundna
av avtalet. Äger däremot sammanslutningen rättssubjektivitet, så
är sammanslutningen såsom sådan bunden av avtalet, oberoende av
de växlande medlemmarne.
För att efter denna allmänna orientering övergå till de
sammanslutningar, vilka gå under namn av föreningar och till dessas
ställning i ifrågavarande avseende i den svenska lagstiftningen, är
det, för att komma till rätt insikt härutinnan, nödigt att skilja dels
pà olika tidsperioder och dels på olika slag av föreningar. Före 1895
ars lag om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet fanns
icke någon som helst föreningslagstiftning i Sverige. Utgående från
den svenska avtalsfriheten torde man kunna säga, att före nämnda
tid varje förening med ett förnuftigt ändamål och med en fastare
och varaktigare inre organisation ägde rättssubjektivitet. En del
rättslärde, vilka uppställa sanktion såsom ovillkorligt villkor för
rättssubjektiviteten, vill naturligtvis därigenom frånkänna dem denna
förmåga, men detta torde vara att låta den romerska och tyska
lagstiftningen spela för stor roll vid tolkningen av den svenska lagen.
Sålunda fordrades enligt den romerska rätten erkännande av kejsaren
eller senaten, och enligt den tyska civil-lagen fordras registrering i
det rid underrätterna förda föreningsregistret, som föres gemensamt
Social Tidskrift. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
