Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
förvärva och erhålla lagfart på fast egendom, och dels däruti, att
mot fackföreninganie kan riktas viss skadeståndstalan.
Någon kan ju undra, vari skillnaden ligger för en fackförening
att förvärva fast och lös egendom. Varje människa vet ju att
fackföreningarne även förut ägt lös egendom, om ingenting annat, så
åtminstone en kassa. Varför skulle icke föreningen såsom sådan
även förut kunnat förvärva fast egendom. Strängt taget var det
icke heller föreningen såsom sådan som förut ägde den lösa
egendomen, utan denna egendom var en samegendom, som ägdes
gemensamt av samtliga föreningens medlemmar. Överlåtelse av lös
egendom är emellertid formlös, så att det här förelåg presumtion för
gåva vid varje tillfälle, då en ny medlem inträdde i eller en redan
varande medlem utgick ur föreningen. Vid fast egendom växlar
emellertid äganderätten icke så lätt som vid lös, och någon
liknande presumtion kan icke här utan vidare föreligga, överlåtelse
av fast egendom kräver skriftlig form med två vittnen, och för att
överlåtelsen skall vara betryggande fordras även lagfart å
densamma. Att utfärda skriftligt gåvobrev, behörigen bevittnat, samt
söka lagfart vid varje tillfälle, då någon medlem trädde ut eller in
i föreningen, bleve säkert för besvärligt såväl för medlemmarne
själva som för domarebiträdena. Egendomen ägdes emellertid icke
heller nu av föreningen såsom sådan utan av samtliga
förenings-medlemmarne såsom samegendom.
Vidare skulle man kunna rikta viss skadeståndstalan mot
fackföreningarne. Nu blir frågan, när sådan skadeståndstalan bör
anses kunna förekomma. Har en fackförening genom sitt beslutande
organ, fackföreningssammanträdet, eller ett fackförbund genom
fackförbundskongressen, beslutit strejk, så blir alldeles säkert föreningen
eller förbundet skadeståndsskyldig för den förmögenhetsförlust, som
därigenom tillskyndas arbetsgivaren, om härvid avtalsbrott föreligger.
Enligt en uttalad åsikt skulle i allmänhet icke avtalsbrott föreligga,
då en eller flera arbetare nedlägga arbetet, emedan arbetsavtalet i
allmänhet vore av den beskaffenhet, att arbetarne kunna gå och
komma när de vilja. Men häremot vill jag göra den invändningen,
att numera är i alla kollektivavtal viss uppsägningstid stadgad.
Iakttages icke denna uppsägningstid, så föreligger avtalsbrott. Att
emellertid göra fackföreningarne ansvariga för enskilda arbetares
avtalsbrott, endast därför att föreningen medverkat vid upprättandet
av ett för fallet ifråga gällande kollektivavtal, är naturligtvis
orimligt, och detta därför att kollektivavtalet icke är ett arbetsavtal,
utan endast uppställer vissa allmänna villkor, under vilka ett
blivande arbetsavtal slutes. Kontrahenterna i arbetsavtalet äro den
enskilde arbetaren och arbetsgivaren, ocli avtalet är att anse såsom
slutet, när överenskommelse föreligger emellan dessa eller ock
då arbetaren faktiskt inträder i arbetet, och det år således endast
den enskilda arbetaren eller arbetsgivaren som vid kontraktsbrott
bliva skadeståndsskyldiga.
Fackföreningarne kunna dock bliva ansvariga om de, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
