Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
mervärdeläran — varutinnan han tror sig vara ense även med
nutida ortodoxa marxister — samt katastrofteorien. Däremot
ställer han sig förstående gent emot den materialistiska
historieuppfattningen, som han kallar en berättigad kritik mot den
härskande historiska uppfattningen och en ny historiefilosofisk lära av
den mest vittgående betydelse. I fråga om ackumulationsläran
skiljer han mellan produktionens koncentration, som ingen bestrider,
och förmögenheternas hopande på allt färre händer, vartill
onekligen kapitalismen tenderar. I aktiebolagsformen och den
kooperativa sammanslutningen ser han dock en möjlighet till jämnare
förmögenhetsfördelning, varigenom den sistnämnda tendensen kan
effektivt motverkas. Eländesläran slutligen förklarar han ha en
relativ giltighet; absolut taget försämras icke arbetarnes läge, utan
tvärtom. Men förbättringen i arbetarnes läge har icke hållit jämna
steg med produktionen, deras andel i den stegrade produktionen
har blivit relativt mindre och klassmotsättningen därigenom fått
ökad skärpa. Om en absolut försämring i det genomsnittliga
välståndet synes även, menar B., den på sista tiden sjunkande
giftermålsfrekvensen och nativiteten vittna.
Brunhubers kritik i dess helhet bevisar en allvarligare vilja
än förr att mäta djupet av de samhällsomskapande rörelser, som
Marx framför andra velat skildra och sätta i nödvändigt samband.
Bland de punkter i den ännu officiellt förkunnade socialismen,
som mest tarva ett klargörande, torde vara frågan om socialismens
»internationalitet». Under debatten i Folkets Hus yttrade docenten
Heckscher (enligt »Socialdemokratens» referat) om framtidsstaten,
att »den är möjlig endast som världsstat, men ej som nationalstat».
Under debatten gjordes häremot ingen invändning från
socialdemokratiskt håll, förmodligen emedan man ansluter sig till den tyska
uppfattningen, att ett socialistiskt samhälle endast kan uppbyggas
på internationell basis. Det saknar därför ej sitt intresse att
belysa denna lära med hänsyn till den faktiska utvecklingen inom
socialdemokratien själv.
Som bekant hävdade socialismens första förkunnare, att läran
var av världsomskapande betydelse. »Proletärer i alla länder
förenen eder!» Allbekant, är också huru illa försöken med
»inter-nationalens» bildande slogo ut. Trades-unionister i England och
possibilister i Frankrike togo snart avstånd från marxismen,
därmed hävdande att den tyska socialismen icke hade rätt att trycka
sin prägel på de andra ländernas arbetarerörelse. Särskilt den
engelska arbetarerörelsen har kommit till allt klarare insikt om
gränserna för sina strävanden. Mot agitation satte den engelska
arbetaren kooperation, i liten skala att börja med. Han avsvor
tanken på internationell kooperation, väl förstående att planer på
att socialisera Asiens och Afrikas inbyggare icke tillhöra
morgondagen. Icke ens tanken på kooperation i form av europeiska
konsumtionsföreningar faller honom numera pä allvar in. Makarne
Webb begabba en sådan plan såsom »kooperativ utopi»; möjlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
