Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
heten av andra länders fördelar på det egnas bekostnad tilltalar
icke britten, som minst av allt kan misstänkas för internationellt
ädelmod.
Hum ställer sig nu den tyska socialdemokratien till de
internationella idealen? Revisionismens förkämpe Bernstein har
visserligen för länge sedan sagt: »I ett givet ögonblick kan man väl
uppställa allmänna grundsatser för den socialdemokratiska politiken
med anspråk på giltighet för alla länder, men icke ett för alla
länder lika gällande aktionsprogram». I »Voraussetzungen des
Sozialismus und die Aufgaben der Sozialdemokratie» har han
stämplat proletariatets internationella solidaritet såsom en drömbild: den
gamla optimistiska tron, som bl. a. finnes uttryckt i det
kommunistiska manifestet, att med klassmotsättningen i det inre även
folkens ömsesidiga fiendskap skulle bortfalla, har visat sig icke
hålla streck. Denna sats, säger Bernstein, förlorar sin betydelse
ju mer arbetaren tack vare den socialdemokratiska rörelsen
utvecklas från proletär till en medlem av det borgerliga samhället.
Den tyske arbetaren har ett reellt intresse av att Tyskland icke
står efter andra i kampen om kolonier, ty på koloniell expansion
är dock den tyska industriens framtid beroende. Pä t denna grund
kan Bernstein t. o. m. försvara en tysk aktions- och
ockupationspolitik i Kina. Hos andra revisionister har den nationella tanken
fått ett ännu mera pregnant uttryck. Calwer förkastar i
»Arbeits-markt und Handelsverträge» tanken på internationell fri
konkurrens och ifrågasätter bildandet av ett centraleuropeiskt tullförbund
till skydd för den tyska exportindustriens avsättning, Rother
förordar t. o. m. »den pansrade nävens» politik i koloniellt syfte o. s. v.1
Sedd i denna realpolitiska belysning, får förvisso den socialistiska
framtidsstaten en helt ny karaktär. Den blir väsentligen en
nationalstat, sträckande sin maktsfer över utomeuropeiska
produktionsområden och omgärdad av vapnens skydd. Helt nyligen har också
Bernstein antytt möjligheten av en sådan händelsernas gång:
utvecklingens form, säger han, bestämmes väsentligen av dennas
krafter och en rad av historiska förutsättningar, som växla från
land till land. Försiktigare och på samma gång bestämdare kan
icke det internationella idealet avvisas.
En principiellt rent motsatt ståndpunkt intages emellertid av
den officiella tyska socialismen, sådan denna i dess grunddrag senast
utvecklats i Erfurtprogrammet. För marxismen — denna är
alltjämt förhärskande i Tyskland — som förkunnar massornas stigande
elände och det kollektivistiska samhällets framväxt ur det sig
självt förgörande kapitalistiska samhället, måste omdaningsprocessen
1 Härom Paul Helbeck: Die Lehren des Marxisinus und die
revisio-nistisclien Strömungen in der Sozialdemokratie. Elberfeld 1905. Den
växande splittringen inom socialdemokratien i just deuna fråga framgår
av att på Stuttgartkongressen 1907 en absolut avvisande resolution mot
varje slag av kolonialpolitik antogs med den knappa majoriteten av 127
mot 108.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
