Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
te sig såsom samtidigt omfattande hela den kulturella världen.
Staten, kristallisationen av fåtalets ekonomiska makt, måste slås i
spillror vid sammanstörtningen.
I kommentarerna till Erfurtprogrammet utvecklar Kautsky
närmare det internationella perspektivet.1 Han gör därvid ett par
betydelsefulla medgivanden. Han finner det berättigat, att
arbetareklassen i ett land skyddar sig mot konkurrensen från länder med
lägre levnadsstandard. Rätta formen för ett sådant skydd finner
han dock icke i en nationell ekonomisk politik, utan i förbättring
av arbetsvillkoren i de efterblivna länderna. Huru detta skall
kunna verkställas med de givna naturliga och sociala betingelserna,
därpå blir dock Kautsky svaret skyldig. Han medgiver även
na-tionalhatets befintlighet bland proletariatet, men förklarar detta
vara »av övergående natur», obekymrad om all erfarenhet, som
säger oss att massan icke är mindre egoistisk än individen. För
Kautsky, den ortodoxa socialismens lärare, är socialismens
genomförande på internationell grundval det enda möjliga.
I en mycket spridd tysk partibroschyr av J. Stern förklaras
också uttryckligen att socialismen endast kan genomföras »i stor
stil».2 Förööken med produktiva sammanslutningar i liten skala
hava samtliga misslyckats — utom de på religiös grund vilande.
Ett socialistiskt samhälle kräver nämligen för sin existens icke
blott arbetskrafter, utan även kapital, jord, råvaror etc.; det måste
vara självförsörjande, vilket i våra dagar betyder att omfatta ej
blott hela kulturvärlden, utan också kolonialområdena. »I
verkligheten», säger Stern, »är ett socialdemokratiskt samhälle i längden
tänkbart endast såsom internationellt». Icke ens ett kollektivistiskt
samhälle, som baserar sin utrikesekonomi på export av
industriartiklar i utbyte mot råvaror, vill Stern tillägga namnet socialistiskt.
Helt naturligt, ty ett sådant samhälle vore, till det yttre
åtminstone, en utveckling på de bestående industristaternas grund och
vad bleve då av den världsomfattande omstörtningen?
Man förstår, vilken klyfta, som här skiljer den ortodoxa
socialismen från revisionismen och den mera tidsenliga uppfattningen.
Den förra bygger alltjämt på den internationella jämlikhetens idé,
utan hänsyn till den skeende utvecklingen. Den låtsas förbise, att
numera den kulturella världens hushållning är byggd på
kolonial-områdenas och deras arbetskrafters exploatering, liksom det
faktiska förhållandet, att den engelska och amerikanska arbetaren
fordrar en högre levnadsstandard än den kinesiska, den svenska än
den galiziska eller ryska. Den konstaterar vissa motsättningar
mellan folkslagen, både ideella och materiella, men förklarar dessa
vara av övergående natur. Samtidigt som de gamla idealen ännu
förmenas ha bibehållit sin kraft, måste emellertid den praktiska
1 K. Kautsky: Das Erfurter Programm in seinem grundsätzlichen
Theil erläutert.
2 J. Stern: Der Zukunftsstaat. 6 Aufl. Berlin 1906. Pris 60 pf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
