Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
Populärvetenskapliga studielédare.
När studentföreningen Verdandi på 80-talet startade sin
välbekanta småskriftserie, var det just inte så lysande ställt med den
populärvetenskapliga litteraturen här i landet. Ungefär vem som
hälst, som läst några utländska andrahandsframställningar i ett
ämne, ansågs utmärkt skickad att kompilera en »folkskrift» på
svenska. Man fordrade inte så mycket av en sådan; på sin höjd
att den inte skulle innehålla några farliga saker, utan vara
kast-rerad till vederbörlig menlöshet. I reaktion mot denna mera
officiella folkupplysningslitteratur hade man också en oppositionell dito,
som i ofta skäligen ovederhäftig framställning gjorde propaganda
för nya mer eller mindre vetenskapliga tankar. Bristande
vederhäftighet och bristande objektivitet voro de ständigt återkommande
huvudfelen.
I bägge fallen gjorde den Verdandistiska serien epok: där
uppställdes som obevekliga krav på en för folket avsedd vetenskaplig
framställning, att den skall vara utarbetad av pålitliga fackmän,
att den icke skall väja för några »farliga» sanningar, att den icke
skall vara agitatorisk utan fullt objektiv. Man krävde respekt för
den vetenskapliga sanningen och respekt för läsarne, som icke
borde vilseledas. Och det har visat sig att hävdandet av dessa krav
verkat i hög grad välgörande på vår populärvetenskapliga litteratur.
Sedan isen en gång brutits, har den utvecklats både kvalitativt och
kvantitativt på ett sätt, som ingen för 20 år sedan kunnat drömma
om. Nog finns det än i dag gott om ovederhäftighet, tendensmakeri
ock kastreringsförsök, men medelnivån är icke låg; man kan icke
med rätta klaga över brist på lättillgängliga litterära
bildningsmedel för den, som vill bedriva självstudier här hemma.
Och härtill kommer den i högsta flor stående
föreläsningsrörelsen. Den begyntes av entusiaster, som med uppoffring av tid
och arbete ville göra sin omedelbara, personliga insats i strävandet
för folkets upplysning. Och den har med överraskande snabbhet
utvecklats till en allmänt erkänd institution och delvis till ett
näringsfång för akademiker i behov av en biförtjänst. Vi ha redan
en fullt utbildad klass av yrkesföreläsare, vilkas
folkupplysningsintresse är av väsentligen ekonomisk art. Därför behöva deras
föreläsningar ingalunda bli sämre, men det innebär en maning att
etablera en effektiv kontroll, som luttills så gott som fullständigt
saknats. Annars kan det inträffa, att den ovederhäftighet och lös-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
