Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
lagarna ha så tillvida utgått från samma huvudprinciper, som de
alla skapat paritetiska organisationer och tänkt dem som ett led i
statens åtgöranden för såväl arbetsstatistiska undersökningar och
socialt lagstiftningsarbete som för biläggande av arbetstvister.
I den diskussion, som förts och föres om
arbetskammareinstitutionen, är den frågan en av de mest betydande, huruvida dessa
organisationer böra vara paritetiska, således representanter för
såväl arbetsgivar- som arbetarintressen, eller om de böra
sammansättas blott av arbetare. Åt detta sistnämnda slag av
institutioner har den alltid samvetsgranna tyska terminologien givit
namnet arbetar kamrar. Sådana kamrar finnas, som av det ovan
sagda framgår, tillsvidare ingenstädes införda genom lag.
De italienska »camere del lavoro» äro visserligen ett slags
arbetarkamrar, men de ha skapats på den frivilliga organisationens
väg och fullfölja lika mycket rent politiska som socialpolitiska
syften. I Österrike ha förslag om införande av arbetskamrar
tillvunnit sig livligare intresse än annorstädes och lett till
riksdagsmotioner vid tvänne tillfällen, senast 1886. Enligt detta sistnämda
förslag skulle arbetarkamrarna befatta sig med arbetsstatistik,
socialpolitiska förslag och betänkanden samt välja medlemmar i
skiljedomstolar, därest sådana komme att upprättas. Förslaget blev
föremål för en ingående prövning av ett särskilt utskott, som bl. a.
lät höra experter ur arbetarkretsar. Av denna undersökning
framgick, att stämningen bland arbetarna var mycket gynsam för detta
slag av organisationer, därest man ville utrusta dem med tillbörlig
självständighet och befogenhet. Någon lag blev emellertid icke
följden av detta förslag.
Sedan dess synes åsikterna i denna del av frågan ha stadgats
så tillvida, som arbetarne i de länder där hela spörsmålet varit
föremål för en mer ingående diskussion (Österrike, Tyskland,
Frankrike) med allt starkare röst begära arbetarkamrar, under det man
inom övriga läger i allmänhet synes vara mer benägen för
arbetskamrar. Det skulle föra för långt att här närmare skärskåda de
skäl för och emot, som av båda parterna presterats. Endast en
punkt skall beröras, som är ägnad att belysa frågans viktigaste
sida och där det vill synas som om ståndpunkten borde vara
ganska klar.
Det är bekant att i de här åberopade länderna handeln,
industrin, hantverket och delvis även jordbruket ha sina särskilda
genom lag införda representationer. De företräda i främsta
rummet ett produktionsintresse, skola övervaka handel och industri
inom ett visst distrikt av statsområdet och vara regeringen ett
värdefullt och nödvändigt stöd både vid framförandet och vid
till-lämpningen av åtgärder till den ekonomiska produktionens fromma.
Det ligger i sakens natur, att de äro representanter för
arbetsgivar-intresset — de bestå av arbetsgivare och deras strävanden äro på
det stora hela identiska med denna samhällsgrupps önskemål.
När arbetarna då i dessa länder framträda med krav på att erhålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
