Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
påvisats för en viss trakt eller ett visst yrke. I Belgien sker
organisationen efter distrikt, varvid en distriktskammare uppdelas
i så många avdelningar som orten har industrier av betydenhet.
De nederländska kamrarne åter upprättas direkt efter yrkesgrenar,
vilket synes ändamålsenligare. Valen till medlemmar i kamrarne
ske emellertid i båda länderna inom de olika yrkesgrenarna var
för sig. Därvid ha de holländska kamrarna det ytterligare
företrädet framför de belgiska att de, utom industrin, inbegripa såväl
hantverk som hemarbete inom organisationernas verksamhetsområde.
Kamrarnes uppgifter äro i båda länderna: att sanda meddelanden
om arbetsförhållanden, avge betänkanden till myndigheter rörande
alla angelägenheter, som beröra det industriella arbetets (Holland:
även hantverkets och hemarbetets) intressen, samt utlåtanden med
anledning av särskilda hänvändelser, och slutligen att efter
parternas framställan söka avböja och förlika arbetstvister, varvid
kaminaren har befogenhet att offentliggöra alla handlingar i ärendet,
därest medlingen icke antages från endera sidan.
Det har emellertid icke lyckats dessa kammare att i någon
vidsträcktare grad genomföra sina arbetsprogram. Försöket att
göra dem till organ för uppsamlande av arbetsstatistiska uppgifter
har nästan alldeles misslyckats, det antal betänkanden och
utlåtanden de avgivit är obetydligt, och sin uppgift som förlikningsnämder
fylla de mycket klent: deras tjänster ha tagits i anspråk endast
vid omkring 2 % av alla arbetsinställelser.
Utom Belgien och Holland har även Frankrike sedan 1900
lokala arbetskamrar (conseils du travail). De synas i första hand
vara tänkta som organ för det högre arbet,sråd (conseil supérieur du
travail), som ägt bestånd sedan 1891 och som fyller den
synnerligen betydelsefulla uppgiften att föranstalta om utredning av frågor
angående industriellt arbete samt att med anledning härav avge
utlåtanden eller lagförslag. Därför finner man även i den
förordning av Millerand, som innehöll stadganden om arbetskamrarne,
dessas verksamhet såsom undersökningsorgan för socialpolitiska
spörsmål särskilt tydligt fastslagen, och de fingo en vidsträckt
förslags- och enquétebefogenhet rörande alla arbetarskyddsfrågor,
rörande åtgärder mot arbetslöshet samt undersökningar angående
arbetstid och arbetslön. Ehuru det vill synas som skulle dessa
kamrar ha förutsättningar att utvecklas till verklig betydenhet,
saknar man ännu möjlighet att bedöma resultaten av deras
verksamhet, enär denna hämmats genom den omständigheten, att deras
organisation tillsvidare endast vilar på en ministeriell förordning,
sålunda ej på fast legal grund.
Med antydandet av dessa tre länders arbetskamrar är allt
omnämt, som på detta område hittills lyckats tränga inom den
sociala lagstiftningens ram.1 De belgiska, holländska och franska
1 Rörande ett mycket, beaktansvärt förslag till arbetskammare,
framställt i Finland, se unn uppsats ’Modärn finsk arbetarlagstiftning» i denna
tidskrifts förra årgång, häft. 6. sid. 271 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
