Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
»Vid de flesta fabrikerna här i landet», säger motionären, »är
arbetstiden allt för lång; den är vanligen antagen till tiden från kl. 5 på
morgonen till klockan 8 eftermiddagen med endast 1 ’/3 timmes fristunder,
och ändå börjas arbetet vid många fabriker redan klockan ■> samt slutar
icke förr än klockan Va 9 eftermiddagen. Detta förhållande står icke i
förening med den allmänna känsla för medmänniskors rätt och väl, som
civilisationen räknar bland sina vackraste triumfer, synnerligast då frågan
gäller bara, vilkas kroppsliga utveckling sålunda hämmas och vilkas
intellektuella förniögenheter nödvändigt genom ett sådant oupphörligt nästan
maskinuiässigt arbete rent av måste förkvävas.»
Och efter en närmare utredning av de moraliska och fysiska
vådor denna orimligt långa arbetstid medför, fortsätter han:
»Om någonsin statens förmynderskap över individerna är behövligt,
så är det i frågor sådana som denna, i synnerhet då de ringa
arbetslönerna och orimligt höga priser på livets oavvisliga förnödenheter
förvärra det onda därhän, att de flesta av dessa stackars slavar varken kunna
förskaffa sig sådan föda. som uppehåller kroppens krafter, eller en mot
vårt stränga klimats inverkan nödvändig beklädnad. Det är i sanning
både bedrövligt och ömkansvärt att se dessa arma varelser, ytterligt
av-magrade och ofta ined trasor beklädda, stå halvsovande mot varandra i
osunda förstugor under avvaktan på det uppskakande klockslag, som manar
in dem i de ännu osundare arbetsrummen, dfir deras enda önskan är ett
snart slut på den flvende dagens elände och deras enda hopp ett slut
även på den kommande.»
Hansson i Waralöf nöjde sig med en hemställan om
niaximal-arbetsdag på 12 timmar för vuxna samt 8 timmar för personer
under 16 år.
Motionen blev en medverkande orsak till skrivelse av samma
riksdag med begäran om inskränkning i minderårigas arbetstid.
Men skrivelsen lämnade intet synligt resultat. Först 1875 tillsattes
den första kommittén för utarbetande av förslag om lagstadgat
skydd för arbetare. Endast yngre personers och barns antagande
och användande i fabriksarbete blev emellertid föremål för
kommitténs behandling. 1881 års bristfälliga minderårighetsförordning
kom som ett slutresultat av denna första
skyddslagstiftningsperiod.
De föi-slag om införandet av normalarbetsdag, som mellan 1886
och 1895 framfördes några gånger av olika motionärer refereras
därefter i korthet. Varken dessa allmänna motioner eller Adolf
Hedins yrkanden pä förbättring av bageriarbetarnas
arbetsförhållanden »förmådde rubba 1890-talets Första kammare i dess roll
att säga nej.»
Efter den historiska redogörelsen för arbetarskyddslagstiftningen
i utlandet och hemma, lämnar motionen en mera kortfattad exposé
över vilodagarnas betydelse och påvisar bl. a., att England,
storindustriens hemland, liar ej mindre än 87 helgdagar på året, under
det Sverge blott bestar sig med 62 samt att först under senare tid
arbetsveckan verkligen kommit att omfatta 6 dagar; under
hant-verkstiden förekom nämligen det s. k. frimåndagssystemet allmänt.
Därefter bevisas, att arbetsförhållandenas egen art i det moderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
