Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
industrisamhället framtvungit kravet pä maximalarbetsdag.
Industriarbetet är mekaniskt, intresselöst ocli förslöar med lång arbetstid
sina idkare samt alstrar den trötthet och leda, soin är förnämsta
anledningen till olycksfallen. Dessutom medföra många yrken
speciella sjukdomar med abnorm dödlighet. Särskilt olycksfallen samt
dödlighets- och sjuklighetsförhållandena inom industrien äro i
motionen föremål för en grundlig utredning på grundvalen av i tryck
tillgängligt material. Den langa arbetstidens skadliga inflytande pa
arbetarens andliga prestationsförmåga, pä hans intresse för hemmet
och samhället och på hans tillägnande av kulturens skatter
framhålles med skärpa i ett särskilt kapitel. Mycken omsorg är också
nedlagd på att visa, hurusom de organiserade arbetarnas krav på
8-timmarsdag ingalunda står i någon strid med det allmännas ocli
kapitalets anspråk på hög produktivitet hos industrien. Slutligen
motiveras den av arbetarorganisationerna över hela världen antagna
längden på maximalarbetsdagen, åtta timmar, samt nödvändigheten
av dess åvägabringande genom lagstiftning.
Motionen slutar med följande ord, som förträffligt karaktärisera
dess syfte, och som nog kunna rekommenderas till allvarligt
begrundande av alla partier:
»Då sålunda för första gången i vårt land en begäran om
lagstiftningens medverkan till genomförande av 8-tiinmars maximalarbetsdag
ställes till Sveriges Riksdag, sker det i full känsla av spörsmålets
utomordentligt stora betydelse för land och folk. Ingen klarsynt
iakttagare undgår att märka, att arbetarefrågan träder allt närmare, allt
bestämdare tränger till sin lösning. Varje år, som går. avlägsnar oss från
de gamla förhållandena och för oss in i en ny tid. som gör industrien till
en allt mera dominerande näring. Man må häröver klaga eller glädjas —
det gör till saken ringa. Utvecklingen har sin gång. Allt större procent
av Sveriges folk befhmer sig i industriarbetarens ställning.
Det finnes då ingen kortsyntare, ingen fördärvligare, ingen mera
verkligt samhällsfientlig politik än den, som möter arbetarnes livsfrågor
med klasslagstiftningens förgiftade vapen. Vül finnes ännu mången, som
i arbetarnes frigörelsekamp ser endast ett elakt samhällslyte, ett halft
brottsligt tilltag i strid med gudomlig och mänsklig ordning, mången som
betraktar förkämpame för arbetarnes rätt som personifikationen av det
onda i tiden. Men sådana betraktare skulle tvivelsutan komma till en
både mänskligare och sannare uppfattning av samtiden och dess problem,
om de i stället för att gripa efter första klasslagshalmstrå, som räckes
av någon tillskyndare, satte sig ned för att lugnt överväga och begrunda
det mångskiftande och invecklade spörsmål, som benämnes den sociala
frågan.
Den låter sig icke afföra med skrivandet av nya strafflagspara^rafer.
Den bottnar vida djupare än i några »agitatorers uppvigling», nämligen i
det mänskliga lidandet och det mänskliga lyckobehovet. Olyckliga
människor lia alltid funnits, ocli lyckan torde väl aldrig bli alla människor
beskärd. Men så stort är ännu armodet, så mörkt för stora folklager livet
och framtiden, och så oändligt mycket från samhällets och de bättre lottades
sida ogjort, att ingen med öppen blick och levande pliktkänsla bör kunna
stå likgiltig inför de inångas strävan till frihet och ljus.
Samhället har stora plikter att fylla. Denna framställning pekar på
en av dem. överallt, där industriarbetare finnas, tvingas man sysselsätta
sig med den fråga, som här avhandlas. Framställningen här ovan har gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
