Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
bärkraft det vore svårare för arbetsgivame att möta arbetarnes
krav på löneförbättring, borde det vara angeläget att — ont det
ock icke vore möjligt att göra jordbruksarbetarne likställda med
yrkesarbetame i avseende på lönerna — åtminstone göra det
med avseende på den obligatoriska olycksfallsförsäkringen. En
dylik förpliktelse bleve på grund av den mindre
olycksfallsfrekvensen för arbetsgivame inom jordbruket föga betungande, ifall
de kollektiv försäkrade sina arbetare.
Herr T. Furst frän Stockholm har begärt utredning och
förslag till ny lag om ersättning för skada till följd av olycksfall i
arbete, grundad på principen av alla arbetsgivares
försäkringsplikt i riksförsäkrings- eller med denna likställd anstalt, sä att
ersättning för inträffat olycksfall bereddes At varje kroppsarbetare.
Han förmenar att både allmänt rättsmedvetande och sakliga
förhållanden fordrade, att alla kroppsarbetare blevo likställda, vad
beträffar rätt till ersättning vid olycksfall i arbete. Genom en
sådan utsträckning av ersättningen till alla arbetare ställdes ett
stort krav på särskilt alla smärre arbetsgivare, för vilka
utbetalandet av kapitalvärdet för en helinvalids livränta mången gång kunde
vara ruinerande. Men mot de svårigheter, som härvidlag mötte,
erbjöde emellertid den obligatoriska försäkringen ett säkert skydd.
Frågorna 0111 giltighetsområdets utsträckande till alla arbetare
och 0111 obligatorisk försäkringsplikt för alla arbetsgivare
sammanhängde så nära med varandra, att de endast torde och kunde
lösas gemensamt. Sedan riksförsäkringsanstalten under en följd
av år ordnat ocli utvidgat sin verksamhet, tordfe icke heller
verkliga svårigheter möta att nu så ordna och utvidga densamma, att
den bleve mäktig att fylla de krav, som tvangsförsäkring medförde.
Uti en annan av herr Fiirst väckt motion anmärkes till en
början, hurusom ersättningsbeloppet rid invaliditetsfall bestämts till
ett fixt belopp, lika för alla arbetare, och utgörande vid fullständig
invaliditet en årlig livränta av 300 kronor, samt vid minskning i
arbetsförmågan det lägre belopp, som svarade emot arbetsförmågans
minskning. Vid inträffat dödsfall vore även samma belopp satt
som högsta livränta till den avlidnes efterlevande.
Såvitt känt vore, funnes inom hela världen intet annat land än
Sverige, som vid sin ersättningslagstiftning slagit in på principen
om fixt ersättningsbelopp. I samtliga övriga länder vore beloppet
svävande och utgingo antingen med ett kapital en gäng för alla,
såsom i Spanien, Italien och Danmark, eller med en livränta, såsom
i de flesta länder, i bägge fallen stående i bestämd proportion till
den skadades årslön. Det kunde ifrågasättas, om ej tiden nu vore
inne, att även här vid skadeersättningens bestämmande beräkna
dess storlek i proportion till lönen.
De olycksfall, som inträffade, kunde efter sina verkningar
delas i tvänne vitt skilda slag, nämligen sådana, som endast
medförde övergående skada och sädana som förorsakade större
eller mindre invaliditet eller dödsfall. Av de övergående skadorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
