Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•200
ning, handelspolitik och ekonomiska politik i allmänhet, om denna
över huvud är förnuftig och framstegsvänlig. De kollektiva
arbetsavtalen och statens sociala lagstiftning äro också uttryck för eu
rättslig socialiseringsprocess, som följer den ekonomiska åt. Det
privatkapitalistiska monopolet över produktionsmedlen får
småningom maka åt sig för arbetarnes krav på konstitutionellt
inflytande inom fabriken och samhällets överäganderätt. Men sin
största triumf firar den socialistiska tanken i vår tid uti
konsumtionsföreningarnas självproduktion. Den kooperativa produktionens
segslitna problem är här löst — genom kundernas organisering —
och fabrikrepubliken verklighet.
Socialismen definierades ovan som bl. a. föreställningen om ett
nytt och bättre samhälle i framtiden. Den innehåller alltså ett
utopiskt moment, något som ligger utanför all erfarenhet, och
många ha de profeter varit, vilkas fantasi fritt tumlat om på detta
tacksamma fält. Men deras antal har ständigt minskats. Anton
Menger var den sista i stor stil. Ty i den mån vissheten om att
socialismen redan är på marsch i det nuvarande samhället börjar
genomsyra tänkesätten och de socialistiska partiernas alla krafter
absorberas av deras ständigt växande verksamhetssfär och
realpolitiska uppgifter, minskas spelrummet för utopin.
Härigenom har dock socialismen ingalunda tilltäppt de
brunnar, varifrån den alltid hämtat livsens vatten. Socialismen är
också idealet av ett nytt samhälle. Därmed vädjar den till de
krafter inom människan, vilka som högsta instans ej erkänna
vetenskapen utan allenast den goda viljan. Från detta ideella
element hämtar socialismen sin största agitatoriska kraft, dess
anhängare sin hänförelse och sitt etiska patos. Socialismen kan
därför aldrig restlöst uppgå i en vetenskap, vilken ju blott är
systematiskt ordnad erfarenhet, lika litet som den kan vetenskapligt
vederläggas. Socialismen liksom varje annan stor historisk rörelse
har sitt berättigande i sig själv. Med den »vetenskapliga
socialismen» avses blott den teori, som ligger till grund för socialismens
strävanden och krav. Denna teori har av Marx och Engels döpts
till »vetenskaplig socialism». Labriola och Bernstein i nyare tid
vilja kalla den »kritisk socialism». Det är ett lyckligare namn,
ty därmed anges, att socialismens teori ej är vetenskap i sträng
mening. Den varken kan eller behöver vara det. Inga »ismer»
äro vetenskaper. De äro tidsrörelser med bestämda tendenser och
inom sig slutna system. Vetenskapen är tendenslös och i ständig
utveckling, om den vill motsvara de absoluta krav, som i detta
hänseende böra ställas på den. Det väsentligaste i socialismens
teori är dess antagande, att den ekonomiska utvecklingen under
alla omständigheter måste leda till ett framtida socialistiskt
samhälle. Men det är just detta, som ej kan verificeras med
vetenskaplig exakthet. Socialismens teori kan alltså inte vara
vetenskap, i den stränga mening, i vilken vi här fattat ordet. Eljest
innehåller den nog som spekulativ sociologi lika mycket vetenskap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
