Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•226
Härigenom uppstår en daglig oavbruten expeditionstid för dessa
butiker, vilken endast i ett ringa antal fall — 1,4 % — nöjer sig
med halva dygnet, för 3,7 % går upp till 13 timmar, för 16,i % till
14 och för 25,7 % till 15 timmar. I drygt hälften (53,i %) av alla
fall har däremot kunnat konstateras en daglig expeditionstid av
mer än femton timmar. Om lördagarne är en dylik arbetstid
regel — det är icke något ovanligt att butikerna hållas öppna
sjutton eller aderton timmar sädana dagar. Och på söndagarne
öppnas affären åter kl. 9 e. m. för att icke stängas förrän kl. 11,
vid midnatt eller senare.
Siffror av denna art behöva ju icke några kommentarer. En
arbetstid, vilken icke blott i undantagsfall utan i allmänhet går upp
till det dubbla av det timtal, som de organiserade arbetarne över
hela världen och många med dem numera anse utgöra en lämplig
maximalarbetsdag, torde väl knappast av någon människa, som bär
på ett om ock aldrig så litet intresse för det som rör andra,
kunna betraktas med likgiltighet. Det är alldeles klart, att
vi här ha att göra med förhållanden, som urartat på ett
sådant sätt, att de förtjäna uppmärksamhet i de vidaste kretsar.
I en tid, då den sociala reformens strävanden begynt frigöra sig
från sitt tidigare så gott som uteslutande hänsynstagande till
indu-striarbetarnes klass och deras krav, måste det betonas, att inom
detaljhandeln, som vuxit fram till att omfatta allt större
arbetarskaror, ett proletariat utbildats, vars arbetsvillkor i regel äro sämre
än de flesta andra arbetares eller åtminstone ha en bestämd tendens
att kvarbliva på en stereotyp ståndpunkt, medan alla de övriga
kategorierna befinna sig i rörelse framåt. Det är en följd av många
omständigheter — av psykologisk och historisk art, numera främst
en alltmer ödesdiger brist på kraftiga organisationer — varpå
här emellertid ej skall närmare ingås. Men som ett av denna
utvecklings resultat, vilket nu helt visst bör anses vara moget för legal
reform, framstår den över hela linjen långa och särskilt uttröttande
arbetstiden och detta inom ett yrke som ofta ger sämre och åt
stora kategorier i allmänhet icke bättre ekonomiska villkor än vad
en fabriksarbetare med genom kollektivavtal fastställd
tiotimmars-dag åtnjuter.
Ett i all sin tragik lysande exempel på detta sakernas tillstånd
ge ovan anförda siffror från huvudstadens cigarraffärer. I den
rörelse, som åsyftar en lagstiftning för åstadkommande av en
tidigare butikstängning och som under de senare åren vunnit insteg
även bland detaljhandlarnes egna led, ha cigarraffärernas innehavare
alltid befunnit sig på den flygel, som opponerat mot all
»inblandning». Numera synes likväl ett omslag ha ägt rum bland en ej
obetydlig del av kårens element, ehuru den yrkesförening, som
företräder näringen utåt, fortfarande är kyligt stämd mot reformer.
Vid utförandet av ovan berörda undersökning har man även strävat
att så vitt möjligt göra sig underrättad om varje enskild
affärsinnehavares ståndpunkt i denna kardinalfråga. Det visade sig då att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
