Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•233
liga innehållet av hrr Åkernians och Olins i mer än ett avseende
märkliga promemoria angående arbetsavtalet. Till denna sluter sig
nu föreliggande, av hr Olin ensam utarbetade redogörelse för
huvuddragen i det utländska lagstiftningsarbetet på detta och närliggande
område, för så vitt de icke genom tidigare på offentligt uppdrag
avgivna översikter redan framlagts på svenskt språk. Härvid är
att märka, att sålunda allt soni rör förliknings- och
skiljedomsväsende i arbetstvister, fast det i flera avseenden nära berör
rättsförhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, helt frånskilts,
då en förträfflig redogörelse därför av d:r Raphael finnes såsom
bilaga till »förliknings- och skiljenämndskommitténs» betänkande
1901. Ja, även frågan om arbetsavtalet självt i egentlig mening
är ju förut på liknande sätt behandlad med hänsyn till utländsk
lagstiftning, liksom också frågan om fackföreningarnes rättsliga
ställning.
Vad hr Olin nu behandlat rör i främsta rummet det, som för
närvarande är mest aktuellt, nämligen det kollektiva avtalet om
arbetsvillkoren och dess ställning i den utländska lagstiftningen.
Därtill sluta sig några anmärkningar angående de i utländsk rätt
gällande principerna rörande fackorganisationernas
skadeståndsskyldighet, och slutligen meddelas en översikt av den utländska
strafflagstiftningen angående arbetsinställelser, med huvudvikten
på stadganden angående allmänfarliga arbetsinställelser. En
synnerligen värdefull och fullständig litteraturförteckning avslutar denna
intressanta, klargörande och vägledande framställning av ett
lagstiftningsproblem, som hör till samtidens viktigaste och svåraste.
Liksom uti den förut omnämda promemorian kan man även
här konstatera, att den ur rent rättsliga synpunkter företagna
utredningen genomlyses av en klar och vaken iakttagelses känsla för
de sociala och ekonomiska realiteter, som till sist ju utgöra
problemets väsentliga faktorer.
Med avseende på en särskild fråga skall här emellertid sättas
ett frågetecken vid förf.:s uttalade uppfattning. Det är rörande de
s. k. allmänfarliga arbetsinställelserna. Det framgår av flera
uttalanden, att förf. vid granskning av gällande lagar och aktuella
lagförslag i detta ämne kommit till den uppfattningen, att det alltid
är avtalsbrottet, som kriminaliserats, när det gäller vad man kallat
allmänfara, och icke själva arbetsinställelsen, som gjorts straffbar
iinder sådana omständigheter. Regeln är ju den, att strejk och
lockout äro rättsenliga kampmedel, då de icke förenas med
avtalsbrott, samt vidare, att avtalsbrottet (med undantag för Norge,
Finland och Österrike) icke heller är betraktat såsom en brottslig
handling utan endast kan föranleda civilrättsliga påföljder. Om
arbetsinställelsen är förenad med »allmänfara», kan emellertid straff
följa enligt vissa lagstiftningar. Men vad är det då, som straffas?
Ar det verkligen avtalsbrottet? Det synes alldeles icke nödvändigt
att antaga detta, och det rikhaltiga och väl uppställda
omdömesmaterial, förf. lämnar i detta sitt arbete, föranleder icke heller,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
