Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Födelse- och folkökning i
Sverige. I den nyligen startade
Hygienisk Tidskrift har d:r Gustav
Sundbärg skrivit en synnerligen märklig
artikel över detta ämne. Vi
meddela på grund av ämnets vikt ett
sammanträngt referat.
Författaren fastslår först, att i
nutidens germanska Europa varje
år avlida ungefär 19 personer på
tusen. För att befolkningen i denna
del av världen inte skall avtaga,
fordras alltså, att de föddas antal
uppgår till minst 19 om året på
vart tusental av befolkningen.
Därnäst uppvisar författaren, att härför
kräves, att inom varje tusental
finnas 70 gifta kvinnor — förf.
bortser i sina beräkningar från
barnaföderskor utom äktenskapet — som
äro yngre än fyrtiofem år. Det
beräknas nämligen, att var fjärde
hustru under nämda ålder föder
ett barn om året. Tar man detta
till utgångspunkt finner man, att
Sverige i våra dagar ej fyller
fordringarna, i det att det finnes många
socknar, ja, hela härader, där
ifrågavarande antal hustrur inte
uppgår till sjuttio pr tusen — i ett
härad (Sundals på Dal) sjunker det
ända till 02. Att vi inte desto
mindre ännu ha ett
nativitetsöverskott, och det även inom de flesta
av de ifrågavarande socknarna,
beror dels på en ovanligt hög
fruktsamhet i en del fall (mest i västra
Sverige), dels ocli framför allt på
vårt folks ovanligt låga dödssiffra.
Vore vårt dödstal 19 om året på
tusen, såsom det i genomsnitt är i
det germanska Europa, så skulle en
mängd svenska sockjiar hos oss ha
dödlighetsöverskott Nu är dess
bättre det svenska dödstalet endast
något över IB, och mångenstädes
på landsbvgden sjunker det ända
till 14 à 13.
Vår ställning har inte alltid varit
så ogynnsam som nu. Ännu så sent
som 1830 funnos på vart tusental
invånare 110 hustrur under 45 år,
eller jämnt lika mycket som nu
bland Europas germanska folk i
genomsnitt. Ar 1801 voro vi nere på
104, och sedan har sänkningen
varit så gott som oavbruten. Vad den
äktenskapliga fruktsamheten angår,
•239
förefanns i denna ända till
1880-ta-lets slut ingen minskning, men en
dylik inträdde vid nämda tidpunkt,
dock hos oss mindre skarpt
markerad än i flertalet övriga länder, så
att vi, relativt sett, inte ännu intaga
någon ofördelaktigare ståndpunkt
än förr. Då emellertid dödssiffran
hos oss knappast kan nedbringas
mer än som skett och
födelseöverskottet är lägre än det europeiska
medeltalet på samma gång som
utvandringen nog från Sverige är
större än från andra länder, äro
framtidsutsikterna rätt mörka.
Skuggorna framträda så mycket skarpare,
då Sveriges sålunda sjunkande
numeriska betydenhet ses mot
bakgrunden av det faktum, att vi förut
imder tre århundraden inte blott
förmått att hålla oss uppe utan till
och med något ökat vår andel av
Europas folkmängd.
Författaren, som i förbigående
som kontrast till den germanska
nativitetsminskningen nämner, att
de slaviska folkens födelseöverskott
de sista årtiondena vuxit i
utomordentlig grad, betonar i slutet av sin
tänkvärda framställning, att om
någon ändring skall kunna ske, måste
grundorsakerna till de beklagliga
förhållanden, han berört, noggrannt
undersökas och förändring till det
bättre ernås där. Han kommer
härvid tillbaka till en sats, som han
många gånger förut framhållit,
nämligen att vi svenskar så ofta för de
sociala frågorna glömma de
ekonomiska. Det är den ekonomiska
uppfostran, som hos oss i främsta
rummet är försummad, hos den
kroppsarbetande klassen likaväl som hos
de bättre lottade. Men han
framhåller även, att frågan långtifrån är
av uteslutande ekonomisk natur;
den innesluter även en mångfald
andra sådana: sociala, etiska,
religiösa. »Det finns — yttrar han till
slut — en synpunkt, som i all sin
skenbara obetvalighet är eller varit
så vanlig, att den har även numerisk
betydelse. Det är den instinktiva
känslan av vad som är stort och
vad som är litet här i livet. Denna
känsla förekommer minst lika bra
omedveten som medveten, och
därför minst lika gärna hos fattiga och
tarvliga människor som hos stora
och ansedda. En god del av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
