Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•240
folkens storhet, varom historien
talar, har i denna instinkt haft sin
egentliga grund. Ett typiskt
exempel på motsatsen, på ett folk, som
låter alla stora synpunkter gälla för
små och alla små för stora, ha vi i
våra dagars Frankrike. Och i dess
spår synas nu Västeuropas alla folk
vilja vandra — på
nymalthusianis-mens väg.»
UTLANDET:
Tyska
riksförsäkringsanstalten har utgivit en intressant
redogörelse för år 1907. I skadestånd
och räntor utbetalades under detta
år ej mindre än 151 millioner mark.
År 1902 uppgick motsvarande
sum-ms till 100 millioner. De direkta och
indirekta (barn, barnbarn och änkor
till döda) emottagarnes antal
uppgick till 1,124,871 personer!
Genomsnittssumman är 134 M. årligen. —
Riksförsäkringsanstalten är även
högsta instans i tvister rörande
olycksfallsersättningen, enär man
från de av ett lika antal
arbetsgivare och arbetare bestående
skilje-nämderna kan vädja till
Reichs-versiclierungsamt. Antalet
överklagade mål var 19,604, d. v. s. 28 %
av alla »överklagbara» mål.
Trots mängden av mål draga deras
avgörande allra högst 5 månader,
förra året 3 månader. (Manjämföre
härmed det först nyligen avgjorda,
men 1903 överklagade målet om en
Sundsvallsk stuveriförenings
ersätt-ningsplikt, som tilldrog sig
justitieombudsmannens uppmärksamhet). I
27,5 % av de överklagade fallen
ändrades skiljenämdens beslut helt
eller delvis. Vidare redogöres för
invaliditets- och
ålderdomsförsäkringen under 1907. Här må endast
framhållas, att ålderdomsräntorna endast
utgöra 12 % av samtliga. De utgå
nämligen endast till dem, som fyllt
70 år.
ÄUlerdomspensloneringen i
England. Premiärministern
framlade helt nyligen i parlamentet re-
geringens förslag till
ålderdomspensionering. Dettas grunddrag äro:
veckopension av 5 shilling (4 kr. 50
öre) från den 1 januari 1909 åt alla
medborgare, som äro över 70 år
gamla, ej ha mer än 10 shilling (9
kr.) i veckoinkomst och ej äro
ut-ländingar, brottslingar, dårar eller
åtnjuta fattigunderstöd.
Inkomstgränsen sattes sålunda till 26 pd. st.
per år (468 kr.), för äkta makar,
som bo tillsamman, till 39 pd. st.
(702 kr.); årspensionen skulle bli 234
kr., för samboende makar 351
kronor. Uttryckligen betonade Asquith,
att detta var att betrakta som »en
begynnelse», gjord med den
.försiktighet hänsynen till planens
ekonomiska bärighet krävde. De
pensionerades antal enligt denna plan
beräknade han till 500,000,
årskostnaden till 6 mill. pd. st. (108 millioner
kronor). Formulär till ansökan skulle
hållas tillgängliga på alla postkontor,
och ansökningarna ställas till lokala
pensionsmyndigheter. Vid tvister
skulle Local Government Board
(»kommunalministeriet») i sista hand
träffa ett avgörande.
I sitt förslag kasserade Asquith
således alla tidigare planer på bidrag
från de pensionerade själva under
deras kraftigare ålder samt på
»glidande skala» vid pensionsbeloppets
bestämmande. Austen Chamberlain
gav planen i dess allmänna drag rätt
mycket erkännande, men ansåg att
man med obligatoriska bidrag till
ålderdomspensioneringen skulle ha
kunnat göra den vida mer effektiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
