Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•248
veckling, varigenom i modärn tid socialism och arbetarrörelse växt
samman i oupplöslig enhet i socialdemokratin, förutsade den
genom att uppvisa dess historiska sammanhang och socialekonomiska
orsaker och genom att slunga ut det politiska samlingsordet:
»Proletärer i alla länder, förenen Er!» Adam Smiths verk »Om
nationernas välstånd» har ju också sina fel, såväl immanenta som
transcendenta, men ingen förnekar dess historiska betydelse. Den
store skotten skulle heller inte kunna beklaga sig över bristande
uppskattning, vilket i motsatt fall vore högst egendomligt från
det nuvarande bourgeoissamhällets sida, som i så hög grad är
uppbyggt på hans ekonomiska principer. Därför undgår inte
heller Adam Smith den övliga reverensen från dem, som inte
läst en rad av honom. Det gamla ordet om »e longinquo major
reverentia» gäller emellertid blott officiellt erkända storheter!
Alltså inte Karl Marx. Här växer i stället vanvördnaden med
kvadraten på obekantskapen! Marxismen framställes från
antisocialis-tiskt håll merendels på ett sätt, som läste man om Luther i
romerska katekesen. Under årens lopp ha otaliga dödsattester från
samma håll utställts över marxismen, men hur vidlyftiga och
auktoritativa dessa än varit, de måtte ej verkat riktigt övertygande,
eftersom antalet avlivningsförsök påtagligt ökas. Just detta visar
att marxismen lever, ty även för vetenskapen gäller att strid är liv.
De tvärsäkra påståendena att den socialistiska teorin är död
stå i skärande kontrast till den tendens till enhet i åskådning och
taktik, vilken även icke socialistiska forskare i dessa frågor
uppdagat inom nutidens arbetarrörelse. Den socialistiska
Internatio-nalen konsolideras alltmer på grund av växande erfarenheter
och insikter om arbetarklassens solidaritet och i kraft av
socialismens idé om folkens förbrödning, men detta är en triumf för
marxismen, utåt manifesterad genom • de internationella
socialistkongressernas anslutning till resolutioner, vilka oftast författats
av strängt marxistiska tyska partiteoretici som Karl Kautsky.
Inga socialistiska tänkare ha nämligen kraftigare hävdat just denna
proletariatets internationella intressesolidaritet än Marx-Engels,
vilka också voro de ledande viljorna inom den gamla
Internatio-nalen 1864—72, det första trevande försöket att finna en form för
internationell samverkan mellan arbetarklassen i olika länder.
Även mellan politiska system och sociala teorier äger dessutom en
kamp för tillvaron rum. Blott de bästa och livsdugligaste sätta
sig på längden igenom. Marxismen hade vid tiden för sin
framkomst och senare många konkurrenter, alltifrån utopisterna och
Bakunins anarkism till den Lasalleska statssocialismen, Henry
Georg’s jordsocialism o. s. v., vilka alla ville vara den rätta
lösningen på den sociala frågan i arbetarklassens intresse. Men dessa
visade sig vara vattenskott, ha småningom dukat under eller föra
en tynande tillvaro i våra dagar. Överallt däremot, där
arbetarrörelsen eljest bekymrar sig om att ha teoretiskt klart fattade
socialistiska mål och principer för sina strävanden, är marxismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
