Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•256
hans »Kapitalet» är dock sà stor, att den revisionistiska kritiken
där funnit ansatser och synpunkter, som, utarbetade och fullföljda,
skulle fört till den modifiering av flera av hans teorier, som ovan
framställts. Marx var ofta inne på dessa vägar, men systemets
inre logik, sådan han subjektivt uppfattade den, den lidelsefulle
politikern inom honom togo överhand. Denna konflikt mellan
vetenskapsmannen och politikern är väl särskilt ofrånkomlig inom en
vetenskap som nationalekonomin. Vem vågar här kasta första
stenen? Faran ökas ännu mer, då man som Marx stod mitt uppe i
den brinnande politiska kampen.
Dessa »revisionistiska» tendenser hos Marx tilltaga med åren.
Helt naturligt, ty han skulle ej kunna kallas en av sin tids störste
tänkare, om han ej genomgått en utveckling. 1848 års
erfarenheter gingo honom icke spårlöst förbi. Hans grundliga
studier i London, mitt i hjärtat av världens då mest industriellt
utvecklade land, mognade och riktade hans omdöme. Framför allt
lärde han sig att allt högre skatta arbetarklassens strävanden att
inom det kapitalistiska samhällets ram förbättra sina livsvillkor.
Man förstår då hur mycket det är bevänt med en Marx-kritik, som
bevisar hans avvoghet emot självhjälpen genom att citera hans
stridsskrift om Louis Napoleons statskupp 1852, vari han i
förbigående vänder sig emot den Proudhonska agitationen. Onekligen
uttalar sig Marx här skeptiskt om kooperationen, liksom han
tidigare förklarat sig vara en varm vän av lagstadgad
maximalarbetsdag, ehuru han ej kunde dela illusionerna över 1847 års
tiotim-marsbill i England. Men i Inauguraladressen till Internationalen
1864 firas den som en moralisk seger, vilken fysiskt och
intellektuellt pånyttfött arbetarklassen. Därsammastädes uttalar Marx
också sin livliga tillfredsställelse över de engelska arbetarnes
kooperativa strävanden, varvid dock dialektiken lockar honom att
tillmäta produktionsföreningarne en betydelse, som de först i våra
dagar äro på väg att få — på grundvalen av konsumenternas
kooperativa organisation. För att ha underkänt den fackliga
aktionens betydelse behöver ej Marx tagas i försvar. Redan 1847 i sin
polemik med Proudhon visar han sig ha en blick härför som bör
frita honom för alla förebråelser om motsatsen. I »Kapitalet» och
i de resolutioner om fackföreningsrörelsen, som han författade för
Internationalens kongresser, intar Marx också samma fullt modärna
socialpolitiska ståndpunkt.
Envar, som vill tränga djupare in i de vetenskaper och
problem, som sammanhänga med de sociala frågorna, finner i Marx’
skrifter ett studium av den mest tankeväckande och instruktiva
art. Mången undgår därvid ej en inre revolution, för alla öppnas
nya perspektiv och horisonter — ingen går ostraffat förbi honom.
Socialismen kan ingen lära sig förstå utan hans vägledning, ej
heller varför arbetarklassen med sådan hänförelse omfattar hans
läror. Marx var nändigen också en stor psykolog. Han såg för
första gången människan i ekonomin. Marx’ »Kapitalet» var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
