Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•255
kapitalet en löneförhöjning då jordmonopolets innehavare med
anledning av samma goda tider höja hyror och livsmedelspris med
belopp, som kunna överstiga löneförhöjningen? Arbetstidens
förkortning är en god sak, särskilt ur samhällets synpunkt. Men då
den normalt bör och brukar gå parallelt med ökad arbetsintensitet,
hastigare tempo på maskinerna och amerikanska arbetsmetoder, blir
ej resultatet för arbetarklassen i socialhygieniskt avseende rent
negativt? Inte ens den mest förstockat ortodoxe marxist förklarar
ändå i våra dagar fackföreningsrörelsen för Sisyfusarbete eller
sociala reformer för humbug. Marxismen varnar blott för att
överskatta dem. Sådana illusioner äro särskilt skadliga för en
kämpande klass. Eftersom den fackliga kampen är otillräcklig att
genomföra arbetarklassens emancipation, måste den självständiga
arbetarpolitikens och den kooperativa rörelsens maktmedel tillgripas.
Den Marx’ska ackumulationsteorin håller heller inte riktigt
streck. Antalet kapitalister blir bevisligen fler i stället för färre.
Hans socialiseringsteori går ej heller i uppfyllelse på det sätt han
tänkte. Därmed faller också hans katastrofteori. Den socialisering,
som Marx trodde att arbetarklassen, sedan den erövrat den
politiska makten, skulle genom »proletariatets diktatur» åstadkomma
genom att expropriera de få återstående storkapitalisterna, som
konkurrerat ihjäl alla mindre, denna socialisering äger rum,
men ledes av kapitalet självt utanför statens maktsfär, ja, ofta i
öppet trots mot staten och i strid mot samhällets intressen. Så
mäktig har nämligen privatkapitalismen blivit. Denna industrins
organisering och därav följande möjlighet av produktionens
reglering ha hämmat de destruktiva tendenserna hos privatkapitalismen:
konkurrensen och kriserna. Marx räknade med att
privatkapitalismen skulle gå under genom dessa konsekvenser av sitt eget
system. Den räddade sig från detta Schylla, men närmar sig
med allt större fart den organiska socialiseringens Charybdis:
trust-väsendet. Men därmed kan ej framtidsstaten komma på de raka
vägar, Marx logiska fantasi utstakade. Möjligheten av att
överföra de väsentligaste av de sakliga produktionsmedlen i samhällets
ägo har tekniskt-ekonomiskt underlättats, men genom kapitalismens
växande makt politiskt försvårats. Därtill kräves så starka politiska
maktmedel, att knappast industriarbetarklassen ensam kan gå i
land därmed. Genom att bringa sitt klassintresse i samklang
med samhället måste den för socialismens sak söka rinna folkets
stora flertal. Mot produktionens socialisering i riktning mot
indu-strifeodalism skall den sätta arbetsmarknadens och konsumtionens
socialisering på bred demokratisk bas.
Marx’ analys av kapitalismen skedde med de medel och
erfarenheter, som stodo den ekonomiska forskningen till buds på 50-,
60- och 70-talen. Det hade varit rent övermänskligt om han på
alla punkter kunnat föregripa de utvecklingstendensers räckvidd,
varöver man först under de tvenne sista årtiondena efter hans
död kommit på det klara. Rikedomen på idéer och uppslag i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
