Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•285
någon ny grupp av arbetare trott
sitt ekonomiska låge hotat genom
någon liten inskränkning till det
helas båtnad, har det icke endast
varit arlietsgivarne som rest
motståndet utan nästan alltid har
ifrågavarande arbetargrupp eller personer,
som stått den nära, kommit
arbets-givarne stödjande till hjälp. Men i
trots av detta motstånd har
arbetarskyddslagstiftningen gått segrande
över hela världen.
Xär nu de flesta stater förenat sig
om ett gemensamt uppträdande till
skydd för industriarbeterskan och
därvid velat bölja med en liten
inskränkning i hennes nattarbete så
blir Sverige den enda bland alla
undertecknare av denna
överenskommelse som brister i dess fullgörande.
Detta icke därfär att de industriella
förhållanden hos oss äro så säregna,
därför att våra arbeterskor äro så
ojämförligt mer motståndskraftiga
än alla andra länders — det vore
ju nonsens att förfäkta något dylikt
och likväl borde det ha varit det
enda logiska skälet — utan därför
att vår feminism är mer doktrinär
än någonstädes söder om Östersjön.
Och i dess ledband ha de
organiserade arbeterskorna gått, dessa som
härvid kommit att stå fullkomligt
isolerade inom sitt parti. Ty det
socialdemokratiska partiet och dess
riksdagsgrupp har tydligt insett
vad det här djupast gällde: det första
steget fram till en förbättrad
kvinnolagstiftning och icke något »attentat
mot kvinnans likställighet med
mannen».
Hår ligger det mycket allvarliga
i denna sak. Den svenska feminis-
mens uppträdande i denna
angelägenhet har blottat en ödesdiger brist
på förståelse eller känsla för hela
den strävan som går ut på att genom
laglig normering av arbetsvillkor
och arbetsförhållanden förbättra den
arbetande klassens ställning. Dess
rop på att lagstiftning av nu
omdebatterade slag väl kunde
ifrågasättas, därest den komme samtidigt
för män och kvinnor vittnar näm
ligen om en ytterst ytlig uppfattning
av hela arbetarlagstiftningens
problem. Barn och kvinnor ha hittills
varit denna lagstiftnings särskilda
föremål, icke därför att lagstiftarne
varit män, att kvinnorna icke fått
rösta e. d., utan därför att de
alldeles otvetydigt visat sig vara de
svagaste elementen inom de
arbetande skarorna, de som bäst behövt
skydd och som haft minsta
möjligheten att själv bereda sig det. I
detta nu trygga männen sig ofta
hällre till sina organisationer än till
lagens hjälp — kvinnorna ha
fortfarande icke det stödet. Här ligger
en av de djupaste orsakerna —
förvisso icke den enda, men den som
väl borde få gälla även på ett håll
där könsskillnaden icke tyckes spela
någon roll — till att de båda
kapitlen i arbetarlagstiftningen, det
om männen och det om kvinnorna,
ännu icke på länge kunna
sammankopplas. Kvinnolagstiftningen med
sina många och fruktbringande
uppgifter skall ännu länge vara en
avdelning för sig i alla länder och
enkannerligen i vårt land, där den
dessvärre är av allra bristfälligaste
art M. Af.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
