Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
samhällsineningen som står bakom dem, upptagas med iver av bålda
de folkynnestsökande partierna.
Det hittills gällande systemet för offentligt understöd åt
hjälp-behövande vilar på den grundval, som lades med Elisabeths stora
fattigvårdsreform. Den elisabetanska fattigvårdslagen gjorde det
till en skyldighet för offentliga myndigheter att på det allmännas
bekostnad skydda fattiga mot hungersnöd. Därigenom skulle alla
samhällsmedlemmar garanteras rätt till att i nödfall få sitt
uppehälle från det o fientliga. Men det blev en rätt som fastbands vid
ytterst inskränkande villkor, varigenom understödstagaren icke
allenast förlorade sina övriga medborgerliga rättigheter utan ställdes
som ett slags paria utanför samhället. Staten bekymrade sig icke
om de fattige, som under de största ansträngningar försökte hålla
sig över vattnet; ingen hjälpande hand räcktes dem. Först när
de dukat under, kom den karga hjälpen för att rädda dem undan
hungersdöden, men hållande dem nere på samhällsbottnen.
Det nya systemet, som inleddes med det anförda budgettalet,
utgår från samma uppfattning av rätten till underhåll som uppbär
fattigvårdslagen, men förbinder därmed den nya åskådningen av
fattigdomens och pauperismens problem å ena sidan samt
egendomsbesittningens samhällsgrundval å den andra. Det ser i armod och
pauperism två på samma gång sammanhängande och tydligt
åtskilda företeelser, som fordra olika behandling. Det ser i akut
och långvarig fattigdom orsaken till den moraliska försämring som
är upphov till pauperism, och dess ändamål är att söka ge
handräckning åt armodet innan det utvecklas till pauperism, icke efteråt,
och att med sin hjälp lyfta upp, icke trycka ned hjälptagaren. Det
inför samhällsmedlemmens rätt att utan intrång i sin
samhällsställning få sin ålders dag tryggad av staten. Inskränkningar göras
visserligen även här i fråga om de understödssökandes personliga
förhållanden, men de begränsas till det minsta möjliga, och
dessutom är det hela blott en böljan, ett försök, som visserligen för
all framtid rotfäst ett statens ålderdomspensionssystem i England,
men som kommer att utvecklas och utformas i överensstämmelse
med erfarenhetens lärdomar.
Spörsmålet om ålderdomsförsäkring eller ålderdomspensioner
har varit aktuellt i England i bortåt trettio år. Det vann
allmännare understöd sedan man 1891 offentliggjort resultaten av en av
riksdagsmännen Thomas Burt och lörd Ritchie begärd undersökning
om antalet personer över 65 år, som erhölle fattigunderstöd. Det
visade sig därvid att i genomsnitt tre personer på tio liade sådant
understöd och att, om arbetarbefolkningen toges för sig, tre
personer på sju över 65 år hade fattighjälp. Sedan framkomsten av
dessa upplysningar, som vid den tiden väckte största uppståndelse,
har parlamentet tillsatt icke mindre än fem kommittéer för att
undersöka ärendet, nämligen en underhuskommitté 1895, som
uttalade sig emot alla dittills framlagda förslag, lörd Rotschilds
kommitté, en särskild underhuskommitté 1898, sir Edward Hamiltons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
