Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
vik d:r Torsten Fogelqvists. Aldrig ville jublet upphöra sedan han
slutat sitt med ungdomlig hänförelse framsagda, formfina föredrag.
Han var domaren över det som vrångt är, men också den som
föreslog huru en ny kultur med hem och ljus och rättvisa åt alla
skall skapas. Man kan nästan säga att han talade för en ny
hemkultur och visade att brist på hem eller dåliga hem är djupaste
skulden till individers och klassers degeneration och demoralisation,
samt att goda hem åt alla skola göra alla goda och att alla
därigenom skola komma att hålla sitt fosterland kärt. Även hans
föredrag handlade om emigrationen, men trängde till botten
av frågan och hämtade upp i dagen sådant som en annan
uppfattnings män understundom ha svårt att få in under sin synvinkel.
Efter föredragen fortsatte dansen i väldiga, böljande ringar
över Broby äng, avbruten av Jösshärsjäntans historier och några
bondespelmän som infunnit sig vid mötet, av mötesmusiken, samt
av en stor gosskör — Katarina folkskolas i Stockholm — vilken
gjorde en tur genom Värmland. Och så blev det kväll på andra dagen;
och morgon också, innan skarorna skildes och sången tystnade.
På torsdagsmorgonen drogo ett tusental mötesdeltagare upp till
Torsby-Björnidet. Av dessa gingo omkring 500 med extra båt och
stego iland vid foten av Surlitta klätt, bestego denna och foro
sedan efter till Torsby, där på kvällen flera tusen människor
samlades och lyssnade tül redaktör Anders Orne, som instruktivt och
bevisande talade i förbudsfrågan, samt till Rolf och Jösshärsjäntan
och en ung man, Örn, som piggt berättade upplevelser från elvdalen.
Där lektes och dansades, sjöngs och hurrades, och där avslöts
mötet med tal av Harald Vadman och studenten Venzel Olson från
Karlstad, vilken i ett av vann rörelse buret tal tolkade ungdomens
tack och tillgivenhet till deras Harald Vadman.
Och så var det femte värmländska uiidomsmötet slut.
Upptagande större plats än vanligt, kanske också samlande mer
folk än vanligt, var detta möte litet svårare att hantera.
Stämningen under detsamma kanske därför gick mera utåt. Stämningen
inåt, som på en gång lyfter alla, hänför alla, var svårt att få grepp
på. På Ekeby mötte den och vid Fryxells grav. Men då voro ej
alla med. Men fritt från ett enda störande missljud var också
detta värmländska ungdomsmöte. Ingen rusig och bråksam, ingen
rubbade ordningen, ingen uppträdde så att glädjen minskades för
den som ville vara glad eller störde den iom ville vara i ro. Och
mötet pågick ändå i tre dagar, hölls på så många platser, delvis
med fritt tillträde och bevistades av folk ur alla möjliga
samhällsklasser och med alla möjliga åskådningar.
Vilket glänsande bevis äro inte dessa fem stora värmländska
ungdomsmöten på den kulturbärande, förädlande och förfinande
makt dessa möten ha över människorna! Och vilken maning äro
de icke att just i den anda vi börjat, fortsätta dem och utveckla
dem, så att alla få del av dem och den skatt av finhet, lyftning
"*ch lycka de kunna skänka åt människorna. Harald V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
