Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
märktes nog mindre för vetenskapligt intresse än för naturdyrkan
och ungdomlig äventyrslusta.
Midsommarafton kl. 12 på middagen avslutades den mera
allvarliga delen av kursen och deltagarne, vars antal till sist uppgick
till 250, hade efter åtta verkligt arbetsamma dagar nog skäl att
känna sig en smula trötta. Men alla voro glada över dessa dagar
och den allmänna meningen var att kursen var lyckad. Och det
var den nog också. Väl hade det kanske varit önskligt, att fler
lånt- och industriarbetare än vad som var fallet hade kunnat
bevista den. Men marken är beredd. Och de som nu voro där, skola
helt visst till ett kommande år verka för större tillslutning av dem
som nu stått tvekande.
Så skulle då midsommaren
firas. Kl. 5 på e. ni. var
rådhustorget i Vadstena förvandlat till
en vajande björkskog genom alla
de lövskrindor som välvilliga
lantmän sänt in. Snart voro dessa
fullsatta och så satte sig det
vackra tåget i rörelse utåt den
udde i Vättern, på vilken Naddö
ligger, och med Nässja
dommare-ring som mål. Här kläddes och
restes en ståtlig midsommarstång. Och
så voro sångdanserna i full gång.
Men när solen dalat och mid-.
sommarnattens blå skymning
började sänka sig kring den gamla
domareringen, kom skalden Verner
von Heidenstam dit. Då stannade
sången och dansen ocli vi lägrade
oss i gräset stilla lyssnande till
vad han hade att säga oss. Och
han talade till oss om aftonen
och om gryningen som i denna
natt möttes; han tolkade för oss vad dessa åldriga stenar skulle
kunna förtälja om våra fäders offer och rådslag i denna lund genom
de olika tiderna; och han siade till sist om den ungdom, som nu
stod redo att övertaga arvet. Stor och högrest stod han där vid
en av stenarne som en drott i ett gammalt stämningsfullt drama.
Dock kände man starkt att detta hade intet med teater att göra.
Det var mer än så, det var verkligheten. Och det var en riktig
skald och siare, som trätt ut att tala till sitt folk. — När det leve
han till sist höjt för Sverge förklingat, framträdde Östgöta nations
förre förste kurator, d:r R. Norrby, och uppmanade ungdomen »att
tacka skalden Heidenstam för att han följt vår kallelse med att
som hyllning åt honom sjunga den sång som innehöll det förlösande
ordet en gång då det trängdes. Och att vi därmed också vilja säga
Heidenstam talar på Omberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
