Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
att vi ungdomar äro tacksamma för att skalden håller sin
väktare-plats på tornet, som ger utsikt över landet, och att han ger
varningsropet i rätt tid när det tarvas.» Och Heidenstams av
Stenhammar tonsatta Medborgaresång sjöngs — sällan har den väl
sjungits med mera värme än då! Skalden tackade för hyllningen och
talade om att det var första gången han hört denna sång sjungas,
som ansetts så farlig. »Kanske skall den tid snart komma, tillade
han, då det skall bli uppenbart vilket som varit mest farligt, att
säga dessa ord eller att ha underlåtit att säga dem.»
Det låg länge andakt i luften efter Heidenstams nordiskt
kraftiga tal. Snart kom dock leken och dansen i gång igen. Senare
på kvällen1 läste skalden Bengt Nyström, »Vilsna vindars» sångare,
några Karlfeldtsdikter.
Men så småningom drog man sig ned till Vättern, satt där
tyst och stilla och såg ut i den ljusa natten i undran och vaka.
Solen gick emellertid upp över ännu en dag och aldrig har det
väl varit så mycket sol över Östergötland som den dagen, dagen
för Östgötaungdomens första stora hembygdsfest, vilken Ostgöta
nation anordnade tillsammans med Östergötlands
nykterhetsorganisationer. Det var också ett formligt vallfärdande till Omberg; man kom
i tusental, med ångbåtar, tåg, skjutsar eller gående. Det var en
folkrörelse inför vilken man måste känna en hisnande glädje. Det
var ett folk som böljat vakna och röra på sig och man tyckte sig
förnimma det första suset av den vårtid, som åter en gång skall
gå ut övei; allt landet. ßch7här på Ombergs hjässa var också
platsen för ett sådant möte i, Här, hade man vad Heidenstam i sitt tal
sade är nordbon kärast: personlig frihet och runt om ödemarker.
Här hölls tal — av Heidenstam, rektor Odhner och löjtnant
Lilje-dahl — här var sång, musik och lek. Men under all glädjen kände
man något som växte och blev starkare med var sång som sjöngs,
vart ord som slungades ut. Det var samhörighetskänslan. Man
kände att svenskarne åter vilja bliva ett enda folk och ett folk,
som även den ungdom vill och kan bli ett med, som på grund av
falskt nationalitetsprat måst lära sig se med misstroende på allt
tal om samling.
Och när dagen var slut och man skildes, så var det i det ljusa
medvetandet att man verkligen upplevt en svensk midsommar.
Yngve Hugo.
Hälsingestämman i Delsbo.
I fager midsommartid samlades folk från allt Hälsingeland för
att fira sin första hembygdsfäst i det natursköna Delsbo vid Dellens
stränder. Varenda blå duk, som fanns i Delsbo hade gått högt i
topp och en lång allé av flaggprydda flaggstänger visade vägen ut
till mötesplatsen. Denna var förlagd till ett stort fält vid kyrkan,
varifrån man hade den mest hänförande utsikt över den bördiga
nejden. Ganska allmänt syntes den klädsamma delsbodräkten, som
bars av såväl små stintor som gråhåriga gubbar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
