- Project Runeberg -  Social Tidskrift / 1908 /
363

(1901-1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

863

De försäkrade hänföras till sex klasser, allt efter
arbetsförtjänstens storlek, nämligen till:

Veckoförtjänsten i Mark. Arsnvlöningen i Mark.

Första klassen högst 5: — högst 250: —

Andra » mer än 5:— » 7:50 mer än 250:— - 375: —

Tredje » »»7:50 »11:— > » 375:— » 550: —

Fjärde » »11: — » 17: — 550:— » 850: —

Femte » » » 17:— » 25:— » » 850:— » 1,250: —

Sjätte » » » 25:— » » 1,250: —

I jordbruksarbete sysselsatta daglönare hänföras, oavsett
avlöningens belopp, män till andra och kvinnor till första klassen.

Försäkringsavgifterna fastställas varje gång för tio år och
utgöra under de första tio åren för varje vecka i första klassen 14
penni, i andra 22, i tredje 30, i fjärde 44, i femte 60 samt i sjätte
klassen 80 penni.

Vid den obligatoriska försäkringen erlägges halva
försäkringsavgiften av arbetsgivaren och den andra hälften av den försäkrade.
Avgiften inbetalas av arbetsgivaren, som äger att från den
försäkrades lön avdraga dennes andel i avgiften. Vid frivillig
försäkring erlägges försäkringsavgiften av den försäkrade ensam.
Försäkringsavgifterna erläggas medelst försäkringsmärken, som fästas
vid den försäkrades försäkringskort. Det .sammanlagda beloppet av
de å försäkringskortet fästade försäkringsmärkena införes i den
försäkrades motbok.

Kommitténs pluralitet har obetingat varit av den åsikt att
såväl invaliditets- och ålderdomsförsäkringens natur som jämväl
allmänna principiella synpunkter fordra, att de försäkrade själva
skola deltaga i erläggandet av försäkringsavgifterna. Befriades
de fullständigt därifrån, skulle man avvika från den allmänt
erkända grundsatsen, att det är individens plikt att själv efter
förmåga draga försorg om sin i utkomst. Pensionen skulle annars
komma att få en bismak av allmosa och fattighjälp och sålunda i
viss mån verka förödmjukande.

Pensioner och övriga förmåner.

Vid bestående eller sådan övergående invaliditet som varar
minst fyra månader, är i Finland bosatt försäkrad person
berättigad att erhålla pension, såvida han varit försäkrad minst fyra år
och för honom erlagts försäkringsavgifter för minst 150 veckor.
Såsom invalid anses den, vars arbetsförmåga i följd av nedsättning
av arbetskraften minskats därhän, att han genom sådant arbete,
som med hänsyn till hans krafter och utbildning bör kunna fordras
av honom, är i stånd att endast förtjäna en tredjedel av det belopp,
som en frisk, till sin förmåga med honom jämförbar person
förtjänar på den ort i Finland, där den försäkrade under de senaste
fem åren vistats längsta tiden.

Då jämförelseinkoinsten understiger 450 mark, är den försäk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:49:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soctids/1908/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free