Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
att staten bor, så vitt möjligt, söka länka utvandringen till sådana
trakter, där utvandrarnes välfärd kan förenas med bibehållande av bandet
med det gamla hemlandet i nationellt, ekonomiskt och religiöst
hänseende. Denna tanke har man sökt förverkliga genom den
bestämmelsen, att den åt en företagare meddelade koncessionen endast
skall liava avseende på transporten från bestämda
inskeppnings-hamnar samt till bestämda transoceanska orter och länder.
Naturligtvis kunna tvångsmedel här komma i betraktande endast för
såvitt det skulle visa sig, att förhållandena i något visst
invandringsland vore uppenbart fördärvliga för utvandrarna. Men i detta
fall skall utvandringsstaten äga både rätt och plikt att vägra
koncession för utvandrartransport till ett sådant land. För att
förebygga missbruk härvid har koncessioneringen lagts i händerna pä
rikskansleren i förening med Förbundsrådet. Och för att ytterligare
trygga ett klokt och sakkunnigt handhavande av koncessioneringen
har vid dessa myndigheters sida ställts ett utvandringsråd (Beirat
für das Auswanderungswesen), vilket sammansättes av särskilt
kompetenta och kunskapsrika personer och vars mening ovillkorligen
skall inhämtas i alla hithörande frågor. Syftemålet för den tyska
utvandringspolitiken har naturligtvis främst varit att leda
utvandringen bort från den Nordamerikanska Unionen, där den nationella
sammanhållningen så lätt går förlorad, och i stället inrikta den pà
andra länder, som i detta avseende erbjuda gynnsammare betingelser,
men i övrigt bereda lika goda utkomstmöjligheter. Såsom sådana
ha särskilt kommit i åtauke ett par sydamerikanska stater,
varjämte, sedan de tyska rikskolonierna utvecklats mer, det naturligtvis
är ett önskemål att leda utvandrarströmmen till dessa. För detta
syfte har igångsatts en omfattande upplysningsverksamhet, vilken
ledes av den år 1902, på initiativ av Deutsche Kolonialgesellschaft
inrättade upplysningsbyrån |Zentralauskunftstelle für Auswanderer)
med huvudkontor i rikshuvudstaden och avdelningskontor i en
mängd städer.
Den tyska utvandringslagen har blivit föremål för efterbildning
i tre länder, nämligen i Italien genom lag av 1901, i Ungern
genom lag av 1903 och i Spanien genom lag av 1907. I en del
punkter ha dessa lagar ytterligare utbildat det nya systemet,
såsom genom föreskrifter om inrättande av en särskild, omfångsrik
apparat av myndigheter och tjänstemän för utvandringens
övervakande och reglerande och om avsättande av en särskild fond,
vilken skall användas till bestridande av kostnaderna för dessa
statsmyndigheter samt till emigrationens motarbetande och
utnyttjande i hemlandets tjänst.
Såsom framgår av denna korta redogörelse är syftemålet för
den nya riktning inom utvandringslagstiftningen, som inaugurerats
med 1897 års tyska lag, ingalunda att öva något tryck på
utvandringen eller att återinföra någon slags restriktiva föreskrifter i stil
med de gamla merkantilistiska författningarnes. Rättigheten att fritt
söka sin utkomst, varhelst de bästa möjligheterna därför bjudas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
