Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
dem! Helt visst låter det sig göra i stadshushåll och överhuvud
i hem, där icke lantbruk utgör grundvalen.
För jordbrukaren blir det däremot nog alltjämt svårt att
framgångsrikt konkurrera om den kvinnliga arbetskraften med amerikanska
stadsfamiljer. »Undra ej», skriver en svensk amerikansk fru1, som
tjänat på landet härhemma, »över att tjänstflickor ej vilja tjäna
bönder! Drängen har hårt arbete många gånger, men han har sin
kammare att gå in i, när lian har slutat sitt arbete, och han har
sin middagsrast. Men när får pigan rasta? När de övriga rasta,
får hon springa i skog och mark för att mjölka, och så skall hon
diska, när det är färdigt. Aldrig någon fristund . . . När jag var
16 år, tog jag tjänst; jag fick slita som en varg, gå ute och sprätta
gödsel och dikesjord om sommaren, och värsta snödagarna på vintern
fick jag bära vatten till 11 kor. Detta utom allt annat arbete från
6 på morgonen till 9 på kvällen, söndag och vardag, alltid likadant.»
En ej så liten hqp brevskrivare klaga över värnplikten, som
de ofta, på grund av dess obefintlighet i Amerika, anse kunna
tagas bort. Knappast torde dock värnplikten för något
synnerligen stort antal ha utgjort huvudskäl till utvandringen.
Härvidlag råder emellertid någon olikhet mellan landsbygdens och stadens
söner. Bondsonen eller torparynglingen hysa ej så sällan en viss
fasa för exercisen och allt det ovett, de vänta sig under den; men
i vår humana tid bör denna farhåga småningom förlora sitt
berättigande. I fråga om stadsarbetaren åter, beror det väl närmast
på i vad mån den s. k. antimilitaristiska agitationen haft
framgång. En kroppsligen och andligen sund industriarbetare, som i
4—5 år varit på fabrik, torde kunna betrakta exercisen som ett
hälsosamt och behagligt avbrott i det vanliga arbetet; helt säkert
hyser lian åtminstone ingen fruktan för den.
Emigrationen av män i värnpliktsåldern och ynglingar på 17
—20 år är i alla händelser beklagligt stor. Underligt är det ej, ty
vad är naturligare än att den unge man, som börjar tänka på sin
framtid, vill arbeta sig till en självständig ställning samt förskaffa
sig ett eget hem, ställer kosan dit, där han anser de bästa
utsikterna därför finnas. För att av Kungl. Maj:t få tillstånd att
utflytta ur riket behöver den värnpliktige ju som skäl blott anföra,
att han reser »för vinnande av bättre utkomst». Detta skäl kan
säkerligen alltid anges. Och dock har Sverige näppeligen i längden
råd att till Amerika skänka en stor s^ara av sina kraftigaste
ungdomar. Det måste bliva klart för varje svensk yngling, att han
är sitt land något skyldig för sin uppfostran och att i denna
ingår också att göra sig duglig att, om så kräves, försvara dess
frihet. »Ömmande omständigheter», som inskrivningsförordningen
antyder, kunna väl stundom föreligga. Men skall befrielse beviljas
en ung man från plikten att lära sig försvara sitt land, då måste
det ske för nöds skull, då måste han i ansökningen visa, ej blott
1 Brevet 223.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
