Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
oförmögna samhällsmedlemmar. Det är således icke
sammanslutningen i och för sig, någon kan klandra, som — i likhet med mig
— önskar seger åt socialismens grundtankar. De illa underrättade
mena att socialismens mål endast är nya ekonomiska
förhållanden; att hela striden rör sig om sättet för och fördelningen
av-produktionen. Dessa illa underrättade veta icke — eller vilja ej
veta — att striden ytterst gäller ett större och fjärmare mål: ett
nvtt, skönare liv på jorden genom den högsta möjliga stegring av
varje enskild människas — och därmed av hela släktets tillvaro —
och sålunda även av livets värde för varje enskild som för alla
tillsamman.
Drömmen om denna livsstegring är den sociala rörelsens innersta
drivkraft, en drivkraft av religiös art. Den känsloström, som fordom
riktades på vinnandet av den eviga saligheten, har inom socialismen
— och mer ju mer denna genomträngts av evolutionismen —
blivit riktad på jordelivets fullkomnande.
När man från höger som vänster pekar på den eller den
socialistiska teorien såsom vederlagd, ja, av socialismen själv
övergiven — och ined anledning därav förklarar socialismen vara död
— då ser mitt inre öga städse en bild, tecknad av en stor
diktares stift. Ämnet är Nikodemus vid dennes nattliga besök lios Jesus.
Samtalet har avstannat, sedan Nikodemus uttalat sina tvivel och
Jesus icke kunnat skingra dem. Allt är stilla i den lilla
kammaren; endast vårvinden sätter taklampans låga i en flämtande
rörelse. Plötsligt bryter Jesus tystnaden med orden: »Nikodemus,
förnimmer du ej skaparanden, som mäktigt brusande förnyar sin
värld?»
Diktaren har i de båda gestalterna framställt den urganda
motsatsen mellan den intellektuella och den religiösa naturen, den,
som endast förvissas genom bevis och sakförhållanden och den, vars
visshet vilar på tro, pa känsla och aning. Den senare har just
förmågan att »känna i luften» — utan att med ögonen se — att
en ny vår är kommen.
För naturer av denna art är det t. ex. visst, att om än Marx
flesta satser ligga döda som mumier inom pyramiden av hans
lärobyggnad, så är dock det väsentligaste i lians förkunnelse ännu
grodd-kraftigt, just som de vetekorn voro, dem man efter årtusenden
fann inom de verkliga pyramiderna. Detta väsentliga är just
sammanslutningens tanke, arbetarnes internationella sammanslutning,
ur vilken en alldeles ny känsla av solidaritet, av ömsesidig hjälp
och ömsesidigt ansvar framvuxit. Och därmed även nya etiska och
intellektuella krafter inom arbetarklassen. Genom sin lidelsefulla
hängivenhet och obegränsade offervillighet för sammanslutningens
tanke, ha arbetarna vunnit en storartad kulturell utveckling, vars
välde icke minskas genom de, i och för sig sorgliga, övergrepp,
dem solidaritetskravet här och där föranleder.
Det innebär således intet underkännande av sammanslutningens
värde såsom stridsmerfei, när jag här vill betona att den är ett en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
