Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449
levts i tusenden liem under det gångna året». Det var detta, som
föresvävade Philip Brooks, den store predikanten, då han för 20
ar sedan talade till en Chautauqua-klass. »Jag ser» — yttrade
han, »strävsamma hushåll, där vardagsmödan lättats och upplysts
genom ett par ögonblick varje dag av allvarliga studier. Jag ser
rum, vilka en enda öppen bok fyller med ett sken som från ett
brinnande ljus. Jag ser verkstäder, där arbetet utföres
samvetsgrannare på grund av den högre ambition som bor i arbetarens
hjärta. Jag ser hur föräldrar och barn föras närmare varandra i
gemensamt sökande efter samma sanning, i gemensam fröjd över
samma stora tankar. Jag ser minnet hos gammal och ung
fördjupat och vidgat till större förståelse av människolivet, av
historiens rikedom och världens skönhet. Gott och uppmuntrande
studiekamratskap, själverövringar, självupptäckter, goda föresatser,
hängivenhet för stora ideal — allt detta ser jag, när jag blickar
ut över denna lärjungeskara i Chautauquas väldiga högskola.»
Det var år 1878, som biskop Vincent först tillkännagav sin
plan att bilda Chautauqua Literary and Scientiflc Circle — en
»studiecirkel» som under 30 år räknat nära en halv million
medlemmar. Själv en högt bildad man, drevs han till sitt beslut av
egen erfarenhet om kunskapens förmåga att skänka individen inre
lycka och öka hans sociala möjligheter. Han såg ut över samhället
och fann där en stor kategori människor, som ej blott saknat de
yttre förutsättningarne för en boklig ungdomsbildning, utan som,
även sedan själens törst efter »något» blivit väckt, ej visste hur
eller var de borde och kunde släcka den. Han såg vidare, huru
vinningslystnaden började ockra på detta nyvaknade intellektuella
behov, huru ungdomen läste billig, sensationell förströelselitteratur,
huru mödrar till söndagslektyr köpte värdelösa tidskrifter och
romaner. Lämnad utan råd och anvisning följde man slumpen och
sin outvecklade smak, och ej sällan uppkom därav en för
familjelivet osund och fördärvlig atmosfer. Dörren stod slutligen i denna
stora, okultiverade del av samhället öppen för den självbelåtna, på
okunnighet fotade, skepticism, som hånar och föraktar allt det,
som faller utanför de egna realiteternas trånga gräns. En
organisation för ledning av självstudier var sålunda påkallad lika mycket
för individens som samhällets bästa.
Det var ej så lätt för 30 år sedan som nu att övertyga
människor om folkbildningens nödvändighet, och bland de beskyllningar,
som drabbade d:r Vincents plan, särskilt från de då högst
exklusiva universitetskretsarne, var den för ytlighet. D:r V. är
emellertid själv den förste att erkänna dess ytlighet. Men han
påpekade, att i så fall gäller detsamma om alla skolkursen Den student,
som på sin examensdag ej känner att hans lärdom är ytlig,
kommer knappast att gå långt i livet. Men ytlig kunskap är bättre
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
