Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
domstolen liar nämligen genom utslag fastställt, att
fackförenings-förbunden kunna under vissa omständigheter behandlas på samma
sätt som trusterna, d. v. s. falla under Shermans Antitrust-lag.
Härigenom äro de förbjudna att t. ex. anordna en bojkott, som
medför hinder för vederbörande yrkes utövande, även om bojkotten
utföres under helt fredliga förhållanden. Då detta innebär en fara
för fackföreningarnes existens som kamporganisationer, har Gompers
gjort våldsamma försök att få den nämnda lagen ändrad därhän,
att den blott skulle omfatta trusterna, ej arbetarne. Hittills har
han visserligen misslyckats häri, men i de båda stora politiska
partiernas program utlovas dock en ändring i lagen. Ännu större
bekymmer beredas dock fackföreningarne av domstolarne.s sätt att
i strider mellan kapital och arbete inskrida när någon fara för liv
eller egendom kan förväntas uppstå (injunctions). Denna
domstolarnes rätt, som är en kvarleva sedan den tid Amerika var en
brittisk koloni, har otvivelaktigt missbrukats av en del mindre
samvetsgranna domare. Det kan sålunda ej nekas, att vissa domare
otvetydigt kastat sin auktoritet i vågskålen till fördel för kapitalet.
Det har t. o. m. hänt att en domare förbjudit en
fackföreningsledare att söka organisera arbetarne vid en arbetsplats, ja t. o. m.
att komma i närheten av och åka i samma spårvagn som dessa.
Det måhända mest celebra fall i detta hänseende inträffade under
den stora Pullmanstrejken, då republikanernas nuvarande
presidentkandidat, dåvarande domaren Taft, förhindrade bojkott av
järnvägarne genom att sända en av Debs medhjälpare till fängelset för
6 månader. Han gjorde så av det skäl, att det ej kunde tillåtas
arbetarne att i eget intresse vidtaga åtgärder, som skulle medföra
landets uthungrande.
Det missförhållande, som här berörts, åsyftar mer eller mindre
vittgående åtgärder. De organiserade arbetarne fordra, att
domstolarnes makt att inskrida och taga parti i strider mellan kapital
och arbete skall fullständigt upphävas. Andra önska endast att
åtskilliga förändringar skola vidtagas beträffande sättet för
domstolens ingripande, framförallt att före detsamma skall ske ett
tillkännagivande. Slutligen finns det vissa arbetarorganisationernas
fiender, som ej vilja vidtaga några som helst åtgärder.
Att denna viktiga fråga skulle komma upp under
presidentkampanjen, var lätt att förutse. När republikanerna avhöllo sitt stora
nationalkonvent i Chicago för att bl. a. författa sitt program för
valstriden, sin s. k. »platform», infann sig Gompers och föreslog,
att uti detsamma skulle införas ett uttalande emot domstolarnes
nyss omtalade makt. Det republikanska partiet vägrade
emellertid att lyssna på det örat och antog ett uttalande, vari
domstolarnes makt lämnades oantastad men där det utlovas vissa
reformer för att förminska de nuvarande olägenheterna. Gompers,
som ansåg detta beslut vara ett slag i ansiktet på arbetarne,
lämnade vredgad konventet, men uppenbarade sig kort därefter
vid demokraternas stora möte i Denver. Där lyckades han bättre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
